Jägare skall kunna lita på stöd
Den första mars började den lodjursjakt som kan bli den största sedan 2010. Syftet med jakten är bland annat att se till att lodjursstammen motsvarar den nivå viltförvaltningsdelegationen tagit beslut om. Men något som är bekymrande är hoten som riktas mot laglydiga jägare från aktivisthåll. Här behöver det offentliga säkerställa skyddet för jägarna.
Enligt handläggare på Länsstyrelsen finns inget annat sätt att förvalta populationssiffrorna bland lodjuren än just genom licensjakt. Men jakten har alltjämt väckt mycket starka reaktioner bland jaktmotståndare den senaste tiden. Bland dessa finns ibland aktivister som i vissa mer extrema fall riktar sig mot jägarna med hot, trakasserier och skadegörelse.
Polisinspektören Mats Berg jobbar mot jaktbrott i Kalmar, Kronoberg och Blekinge. Han intervjuades nyligen i Smålandsposten (1/3 2023) i anslutning till jakten på lodjur. När det kom till hot mot jägare, låg enligt honom anmälningarna i underkant. Han menade att statistiken är missvisande, då inte alla jägare gör en anmälan. Han tog som exempel upp fyra jägare i de berörda områdena som hotades under fjolåret, men inte valde att göra en anmälan. Enligt honom berodde det på att jägarna var oroliga över att få in ytterligare trakasserier mot sina familjer.
Mats Berg påpekade att jägarna alltså inte var så benägna att anmäla hoten. Han poängterade att detta var olyckligt, då det försvårar polisens möjlighet att få en klar bild av hur utbredd situationen egentligen är. Det gör också situationen mer svårhanterligt, då brott som blir ”osynliga” leder till att man inte får tillräckliga resurser. Polisen får då inte tillgång till de medel som de behöver för att erbjuda jägarna ett tillräckligt skydd. Och detta kan elda på en ond spiral.
Enligt polisen går aktivisterna på mycket hårdare idag än tidigare. I vissa fall åker de till jägarnas gårdar för att demonstrera och uttrycka sitt missnöje. Just sociala medier är en viktig plattform för dessa rörelser. Där kan de organisera sig, amplifiera sina budskap och rikta sig till jägarna personligen. De kan få igång ett stort engagemang och väcka ilskna reaktioner.
Att läget är som så att jägare upplever en hotbild och rentav undviker att anmäla hot är beklämmande. Laglydiga jägare skall inte behöva motta hot, eller känna att de borde undvika att anmäla de hot de mottar. De borde heller inte frukta för sin familjs säkerhet.
Jakten är laglig, och jägarna rättar sig efter beslut som tagits i laga ordning av svenska myndigheter. De som deltar i jakten, deltar alltså i något som tydligt befinner sig inom lagens gränser. Mer avancerat än så är det egentligen inte.
Jägarna bör känna att det offentliga är på deras sida när de följer myndigheternas beslut, och att de då får ett erforderligt skydd mot hot och trakasserier. Det skall inte kännas lönlöst eller kontraproduktivt att polisanmäla.
