Jägaren naturens bäste vän

Underförstått, om naturen fick vara i fred skulle den klara sig alldeles utmärkt. Inget kunde vara mer fel. Med okontrollerade viltstammar slås vissa arter ut, av naturens egen obalans. Ett lodjur tar uppåt fyrtio rådjur per år, för att ta ett exempel. Den från Finland invandrade mårdhunden är ett allvarligt hot mot svenska fågelbestånd och en vanlig smittbärare av rabies och dvärgbandsmask. Om räven inte hålls efter leder det till kraftig minskning av småviltarter. Det går inte att tala sig varm om biologisk mångfald och ett fungerande ekosystem och samtidigt vara jaktmotståndare.

Den andra måndagen i oktober är en stor dag för många jägare. Men älgjaktspremiären i södra Sverige är bara en del i den aktiva jägarens vardag. I förberedelserna ligger inte enbart inskjutning och renovering av jakttorn. Inte heller är viltvården begränsad till att placera ut en eller annan saltsten. Älgjakten är en del i något större; den kanske största folkrörelse som finns i Sverige och inte minst i Kronoberg. Det är en verklighet långt ifrån Stockholm, där naturen för många förblir något mytomspunnet. Vad symboliserar höstens jaktinspirerade klädkollektioner, om inte en frånvaro av närhet till det vilda?

Jakt är också viltåkrar, tegar, åkerholmar, öppna diken, skogsbryn, ödetorp, solitära träd. Att gå försiktigt fram med röjsågen i åkerkanten och behålla buskar som slån, nypon och hägg är också viltvård. Allt detta sker med jakten, djuren och skogen för ögonen. Markägarens intressen sammanfaller oftast med jägarens. De motsättningar som målas upp har sällan någon grund. En rik skog är också en rik jaktmark. Det är inte för intet som Svenska Jägareförbundet driver en kampanjtävling där jaktlagen får tävla i vilka som bedriver mest och bäst viltvård inom varje län. Av den jägaravgift som staten tar ut går en stor del till just viltvård. Även när eftersök görs vid viltolyckor står jägarna bakom finansieringen. Jägaren bär således mycket mer än studsaren på ryggen.

Alla jägare är en dag som denna inte alltid nöjda med den tilldelning och det urval av älgar man fått inom sitt område. På marginalen skjuts fel djur, men sammantaget upprätthålls de regler som skapat en stark och livskraftig älgstam.

Den individualism som i övrigt präglar samhället kan inte sägas vara kännetecknande för jägarkåren. Här finner vi istället en socialt överbryggande kultur som utmärks av ansvar, gemenskap och ömsesidig respekt. Här är ingen direktör, kyrkvaktmästare eller säljare. I laget är alla likar. Låt jakten börja!