Jämställdhet börjar med teknik

Att den första kvinnliga ingenjören i Sverige skulle vara småländska hade man kanske kunnat ana. Men det dröjde faktiskt till i vintras innan Sandberg fick en gata uppkallad efter sig i Ljungby. På Chalmers i Göteborg har hon hållits i bättre minne. Förutom en gata, en hörsal, och ett spex är även en luftballong uppkallad efter henne.

Sandberg hade ett brinnande intresse för teknik och kemi med sig hemifrån och ville jobba som ingenjör. Att hon var ensam kvinna verkar i bevarade dikter från tiden ibland ha besvärat henne. Men hon ville framförallt bli bekräftad som yrkesperson. ”Någon rödstrumpa var aldrig mamma”, har en av hennes söner kommenterat.

Vera Sandberg dog 1979 efter att ha hunnit med att jobba på flera industrier, haft olika chefstjänster, suttit i styrelse, och dessutom hunnit med att uppfostra fem barn. När hon dog var ungefär tio procent av landets ingenjörsstudenter kvinnor.

Idag finns det drygt 120 000 civilingenjörer i Sverige, och av dessa är 19 procent kvinnor. Ökningen av kvinnor har varit störst inom arkitektur och teknisk design. De för industrin viktiga ingenjörslinjerna i maskin, elektronik har fortfarande bara runt tio procent kvinnliga studerande.

Speciella satsningar på att få flickor intresserade av matematik och teknik har gett temporära toppar i andelen kvinnor som examineras. I slutet av 90-talet var till exempel andelen kvinnor av de nyexaminerade chalmeristerna 30 procent. Chalmers hade då några år jobbat mycket aktivt med att rekrytera kvinnor. Men det har varit svårt att få till en långvarig förändring. I mitten av 00-talet var andelen kvinnor tillbaka på under 20 procent. Vill man höja andelen kvinnliga ingenjörer måste man arbeta aktivt under lång tid.

Det finns det skäl att göra. Att färre kvinnor än män väljer ingenjörsbanan får på sikt andra följder. Svensk industri är av tradition tekniktung, och ingen annanstans i Europa är ingenjörer så välrepresenterade på chefstjänster och i styrelser. När vi klagar på att näringslivet inte har jämställda styrelser är det lätt att glömma att det är ett symptom på en snedfördelning som börjar långt tidigare. Om andelen kvinnliga ingenjörer bara är 20 procent är det svårt att kräva att andelen kvinnliga chefsingenjörer, professorer och styrelsemedlemmar i industriföretag ska vara 50 procent.

Politikerna väljer ofta att föreslå kvotering till styrelser när de vill påverka jämställdheten inom industrin. Det är ju en metod som fungerat i folkvalda församlingar. Kanske borde man välja en annan väg inom industrin, och i stället satsa på att fler kvinnliga elever blir intresserade av matematik och teknik redan i skolan.

Mathias Bred