Jihadister här och nu
President Donald Trump gjorde i helgen klart att han förväntar sig att de europeiska regeringarna nu tar hem de ”egna” IS-terrorister som infångats, eftersom dessa annars riskerar att gå fria. Det är en fullt rimlig begäran. Men den amerikanska effektiviteten verkar ha tagit Europa på sängen. Det hela blev ett plötsligt ämne på dagordningen då unionens utrikesministrar möttes i Bryssel i går.
De moraliska aspekterna kan tyckas ganska enkla – att de som har givit sig iväg för att engagera sig i den grövsta barbarism världen sett maken till sedan nazismens och kommunismens värsta blodsorgier får stå sitt kast. Oavsett om det är som stridande eller fru till stridande eller lågrankad hantlangare. Ett syriskt fängelse ter sig som en lämplig slutstation.
Men den rättsliga verkligheten komplicerar. Syrien vill uppenbarligen inte ha med fångarna att göra. Och den inställningen delas av flera europeiska länder, på varierande folkrättsliga grunder. Sverige vägrar till exempel att bistå en förflyttning men har i jämförelse med andra länder mycket generösa medborgarskaps- och strafflagar. Utrikesminister Margot Wallström verkar vilja koordinera med andra nordiska länder men Norge och Danmark har ett stramare regelverk.
Så strama upp även det svenska, kan tyckas. Men situationen är här och nu. Det finns – uppenbarligen – ingen stark politisk vilja att förändra grundprinciperna för det svenska medborgarskapet i de här avseendena. Då skulle det redan ha skett för flera år sedan, när det stod klart att Sverige stod för en hårresande stor del av de europeiska jihadister som reste till Mellanöstern. Hittills har ingen (!) av de hundrafemtio personer som återvänt till Sverige dömts för sina brott och den nuvarande regeringen är i princip densamma nu som då. Och även om vällovliga krafttag skulle tas från justitiedepartementets håll kommer sådana förändringar att ta alldeles för lång tid för att möta den faktiska situationen. I dagsläget skulle beviskraven resa oerhörda hinder för att döma någon av de som skulle skickas till Sverige från Syrien.
En möjlig lösning vore att EU kom överens om någon form av EU-finansierad internering på utländskt territorium. Redan i dag finansierar EU ett omfattande mottagande och omhändertagande av asylsökande i Mellanöstern. Det borde inte vara omöjligt att kunna tänka i liknande termer vad gäller terrorister med EU-medborgarskap som begått brott i området.
Fokus för samtalen i Bryssel bör inte vara tämligen hopplösa försök att väva ihop de olika ländernas rättsliga och principiella utgångspunkter. Det bör istället ligga på att i samarbete med Syrien hitta en konstruktion som - åtminstone på medellång sikt, tills EU-länderna funnit ett någorlunda konsekvent och gemensamt förhållningssätt - garanterar att IS-terroristerna hamnar i fängsligt förvar där de är.
