Juholt sänker Socialdemokraterna

Så sa Håkan Juholt i en radiodokumentär när spekulationerna om honom som efterträdare till Mona Sahlin började ta fart under hösten 2010. Resten är, som man säger, historia.

Nu är Socialdemokraterna inne i sin djupaste kris någonsin, för att återge partisekreteraren Carin Jämtin från gårdagens presskonferens på partihögkvarteret i Stockholm där verkställande utskottet samlats under två dagar.

Bland väljarna är förtroendet för Juholt kört i botten. Aldrig har förtroendet varit så lågt för en S-ledare. Närmare två av tre socialdemokratiska väljare anser att nuvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är skickligare på att leda landet. Det totala stödet för Juholt begränsas till 13 procent, visar gårdagens mätning i Skop. Och nu ökar också det interna trycket. Ett flertal distrikt har i dagarna öppet deklarerat att de vill att han ska avgå, och fler ser ut att följa efter.

Beskedet från Jämtin var ändå att Juholt sitter kvar och att partiets innersta krets, VU, ställer sig bakom honom. Samtidigt finns en vetskap om att en partiledare inte kan leda en organisation med en alltför stark minoritet emot sig. Den långvariga, och plågsamma processen, är långt ifrån över.

Det värsta scenariot för Håkan Juholt själv är inte att han avgår självmant, förvisso under förnedrande omständigheter. Hans eftermäle kommer att bli än värre om han fortsätter att förvärra läget för sitt parti och tvingas bort av partikongressen som hålls ett år före valet 2014. Han lämnar då ett parti i totalt förfall, oförberett och med en ny ledare som på mycket kort tid ska försöka forma ett nytt lag och en ny politik. Det borde bekymra Juholt mer än att försöka rädda ansiktet för stunden.

Borgerligheten har trots detta ingen anledning att ta några glädjeskutt. När det största oppositionspartiet inte fungerar, och svänger hit och dit i olika frågor blir det svårare att styra landet. En minoritetsregering är beroende av någon slags förutsägbarhet i politiken, liksom för övrigt av en konkurrens som vässar den egna politiken.

Det är mer än tusen dagar kvar till nästa val, låter S-ledaren hälsa. För hans egna partikamrater framstår det i allt högre grad som ett hot än som något hoppingivande.