Julens värden utmanade

Utspelet är symptomatiskt för den svenska religionsdebatten. Kristendomen tonas ned om den inte förlöjligas. Så lanserade till exempel Diskrimineringsombudsmannen begreppet "decemberfest", för att neutralisera julen i syfte att inte kränka minoriteter. Vid sidan av sådana tendenser fylls medierna av jultrötthet, stress och alternativa firanden. Gemenskap, återseende, generositet återspeglas i mycket liten utsträckning.

Religionskritiken börjar och slutar med vad som kan bevisas. Men om det perspektivet tillåts genomsyra allt blir vi till slut främlingar inför vårt samhälles värdegrund och historia.

John Locke, som ofta kallas den förste store liberalen, publicerade 1689 en text om religionsfrihet och tolerans. I den försvarar han alla trosinriktningar utan just ateismen. Han förklarar det med att ”Löften, fördrag och eder, som är det som binder samman det mänskliga samhället, inte kan ha någon makt över en ateist”.

Lockes invändningar är inte utan relevans. Liknande tankegångar finner man i den ledande sociologen Jürgen Habermas tes om demokratins förankring i värden den själv inte producerar. För att ta ett exempel: Ofta försöker man skilja politik från religion, dock utan en tanke på att denna åtskillnad i sig är en produkt av en bestämd religion – nämligen den kristna.

Debatten om religionens ställning i samhället är annorlunda i ett land som Storbritannien. Under ett tal i samband med 400-årsfirandet av den engelska bibelöversättningen King James Bible höll premiärminister David Cameron ett tal om den kristna trons roll i det brittiska samhället. Bara det otänkbart för hans motsvarighet i Sverige, Fredrik Reinfeldt. För att inte tala om budskapet i sig och vilka konvulsioner det skulle ha skapat.

Cameron hävdade att det brittiska samhället är på väg mot en moralisk kollaps och att botemedlet är att föra fram mer traditionella kristna värden. Han framhöll också att det är lättare för troende inom andra religioner att praktisera sin övertygelse om Storbritannien i sig har en identitet i sin kristna tillhörighet. För det blev han bland annat applåderad av företrädare för Muslimska rådet. Skiljelinjen går ju här inte mellan religioner, utan mellan religion och en för långt driven sekularism.

Religion ska inte undkomma kritik. Men perspektivet måste vara brett. Alla värden bottnar i något. Detta något måste också vara föremål för kritisk granskning. Som den brittiske författaren och poeten G. K. Chesterton uttryckte det: Problemet med dem som inte har Tron är inte att de inte tror, utan att de tror på vad som helst”.

God Jul!