Kämpande politiker

Det finns inget glamouröst i att vara fritidspolitiker. Det är i själva verket så långt man kan komma ifrån Geena Davies läppstift i Commander in Chief. Under mandatperioden har 142 politiker hoppat av sina uppdrag i Kronobergs kommun- och landstingsfullmäktige, vilket är nästan dubbelt så många som under förra perioden. Avhoppen är så många att institutet för lokal och regional demokrati ska undersöka saken. Det lär dock bli en i raden av förutsägbara utredningar. Kommunpolitik handlar om långa föredragningslistor med tjänsteutlåtanden om cykelställ och 30-skyltar. Inte alltid så spännande, om man uttrycker sig milt. Socialt liksom kunskapsmässigt är ett politiskt engagemang ändå en vinst för den enskilde, även om det i botten handlar om något större – att axla ansvar för något mer än sig själv och ta sitt medborgarskap på allvar. För detta riskerar man att bli utskälld, föraktad, hotad och dessutom förlora en del av sin inkomst. Arvodena är oftast blygsamma och täcker för det mesta inte den lön man går miste om vid ledighet för sammanträden. Så ser verkligheten ut för väldigt många. Inte undra på att det sker en del avhopp och att partierna har svårt med nyrekryteringen.

Det är ett trögt maskineri dessa medborgarskapets hjältar ger sig in i. Men på vägen lär man sig en hel del och bygger framförallt upp ett brett kontaktnät. Att vara förtroendevald handlar också om att skapa förtroende. Därför är trögrörligheten i viss mån en garanti för att sortera bort otåliga politiska karriärister som sätter sig själva i främsta rummet. Bortser man från de som flyttar eller lämnar sina uppdrag av andra personliga skäl brukar de som slutar säga att de är missnöjda och att de inte får det inflytande de tänkt sig. Det kan ha sin förklaring i den ökade professionaliseringen i politiken, liksom att handlingsutrymmet och det kommunala självstyret är väldigt begränsat. Tjänstemännen har stort inflytande och heltidspolitikernas ställning är stark. Fritidspolitikern har ofta att ta ställning till redan färdigarbetade förslag. Sitter man i tre nämnder och två kommittéer är det inte säkert att man orkar sätta sig in i eller ens driva några frågor. Ett intressant sätt att öka delaktigheten praktiseras av kristdemokraterna i Stockholms stad. De jobbar efter principen ”en person – ett uppdrag”. Tanken är att man inte ska bränna ut sig som fritidspolitiker, men också att söka sig bort från maktkoncentration. Det finns också andra sätt, som att inte förlägga möten när barn ska hämtas på dagis. Villkoren för fritidspolitikerna måste också upp på föredragningslistorna. Om nu någon hinner ta tag i frågan. Det stora antalet avhopp utgör knappast någon demokratisk kris, men det säger en del om villkoren för medborgarskapets hjältar.

Marcus Svensson

marcus.svensson@smp.se

0470-77 06 03