Kampen om det nya normala

Oavsett vilken strategi i kampen mot corona ett land har valt så finns det i alla fall några gemensamma nämnare. Folk skall inte vara i närheten av varandra och det är bra om man vet vilka som är smittade. Och allt detta i hägnet av en krisstämning. Det där gör att man - och inte minst Sverige - accepterar lite vad som helst för sakens skull. Omdömet hänger inte med.

Ledare • Publicerad 13 maj 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I Malmö prövar man nya friska grepp. Man tänker sig satellitbilder som skall riktas mot staden för att man skall kunna se exakt hur nära eller långt i från varandra folk sitter på caféerna.

Annons

Nätjätten Google står gärna till tjänst under dessa prövningens tider. Man lagrar uppgifter om folks beteenden allt vad man orkar – och uppskattas för det. I Sverige sitter skolklasser och har undervisning digitalt i Googlemiljö. Allt registreras.

Men kanske är det mest obehagliga som sticker ut uppgiften om den där fantastiska drönaren som kan upptäcka om någon verkar sjuk. Den som kan glida runt och läsa av folks fysiska inre. Den som kan registrera kroppsvärme, andning med mera. Nej, i det fallet handlar det inte om Kina eller någon annan terrorstat utan om USA, frihetens tänkta stamort på jorden.

Det är bara några exempel på hur coronabekämpningen successivt drar syret ur den västerländska frihetskulturen. Rädslan för smittan släcker ned viktiga instinkter.

Den utvecklingen måste vändas. När pandemin till slut har lagt sig väntar en kamp om det normala. Många inskärper redan nu att vi inte kan förvänta oss en ”vanlig” normalitet utan att vi tvunget kommer att behöva acceptera en ny sådan. Men det där är grumligt. Påståendet har den omisskännliga underförståelsen att vi kommer att vara mer kontrollerade och behöva vänja oss vid det.

Men de som hävdar att det nya normala behöver innefatta så mycket som en centimeter av mindre frihet och integritet bör avkrävas en redogörelse i botten för varför. Pandemier har drabbat människan tidigare utan sådana villkorade konsekvenser.

Det blir inte bättre av att det kommer att dra ut på tiden. En andra och kanske tredje våg av smitta kommer sannolikt att stöta mot samhällen under året, och därför blir förstås risken för tillvänjning av sakernas tillstånd hög. Men det gör det bara än viktigare att minnas värdet av den sorts normalitet som är värd att ta strid för.

Om en skatt väl är införd är det svårt att ta bort den. Inte omöjligt men svårt. Det finns något i systemets natur som gör det lättare att införa en pålaga än att lätta på den. Samma sak är det med alla de restriktioner och övervakningsinstitutioner som nu riggas med sådan politisk - och tyvärr till stor del även folklig - entusiasm. Vi kommer få höra alla möjliga krystade och nonchalanta förklaringar till att de inte skall avvecklas: det fungerar bra att ha dem i bruk, det är bra att vara på den säkra sidan, det finns praktiska fördelar…och så vidare, och så vidare.

Sådant skall inte accepteras en sekund.