Vänsterpartiet är numera ett enat parti. Den interna oppositionen är tillintetgjord och stigmatiserad, för att låna kommunalrådet Staffan Norbergs ord. Därmed kan partiledaren Lars Ohly återgå till att kritisera den borgerliga alliansen för att vara splittrad utan att kasta sten i glashus. Så att säga.
Lars Ohly med kamrater återkommer ofta till temat mänskliga rättigheter i sin retorik. Det är märkligt, inte minst mot bakgrund av att de som enda parti röstade nej till en införlivning av Europakonventionen i svensk lag för drygt tio år sedan. Dessutom har de uppenbara problem med en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, nämligen äganderätten. "Bestjäl oss och kalla det nationalekonomi", citerade Lars Ohly ur en dikt på vänsterkongressen i Göteborg. Utan rätten till egendom, möjligheten att tjäna pengar och själv påverka sin utkomst genom arbete, utbildning och entreprenörsskap hade den västliga civilisationen sett helt annorlunda ut. Som i forna Sovjetunionen ungefär. Men det tycks man blunda för i det röda lägret.
En av motionerna till kongressen handlade till exempel om att göra abort till en mänsklig rättighet, vilket säger en del om hur man tänker inom vänstern. Man vill skapa sig sina egna "rättigheter", utan koppling till de redan fastslagna. Det ligger något respektlöst i att så flagrant ignorera innehållet och styrkan i de universella och allmänt giltiga värden såsom de uttrycks i världssamfundets deklaration om mänskliga rättigheter, vilken för övrigt alla kommunistiska länder avstod från att bifalla i generalförsamlingen för snart 60 år sedan.
Det är inte helt lätt att få en bild av vänsterpartiet, även om Lars Ohly försökte förtydliga det under inledningstalet: "Vi är inte ett parti för sekterister, dogmatiker och rättshaverister", sa han. Frågan som alla ställer sig nu är förstås om de ska sluta rekrytera nya medlemmar. Och hur många medlemmar kommer få att lämna? Man ska nog inte ta Ohly på orden i det här fallet. Dogmatiken är i själva verket central inom vänsterpartiet. De som bryter med linjen behandlas som parior och får inte vara med i centrala programarbeten. Partiets gruppledare och ekonomiske talesman i riksdagen, Lars Bäckström, är ett sådant exempel. Han anser att politik handlar om mer än att vilja: "Politik är också att våga välja, att redovisa hur och vem som ska betala för det man vill genomföra". Det är han numera ganska ensam om att tycka inom sitt parti. Lars Ohly nöjer sig med att flagga för höjda skatter, utan att precisera sig närmare. Löftena om en arbetstidsförkortning och 200 000 nya jobb i offentlig sektor är ofinansierade. Men det kanske är en del av strategin i formandet av en "ekonomisk politik som spränger vissa ramar", vilket han gett uttryck för tidigare.
Marcus Svensson
marcus.svensson@smp.se
0470-77 06 03
