Annons

Kollision med konventionen

Det förvånar inte att regeringen inte hade fullt grepp om hur barnkonventionen skulle landa när den blev svensk lagstiftning.
Publicerad 14 november 2020 • Uppdaterad 19 november 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Konventionen är inte skriven som lagtext och den utredning som gjordes inför regeringens proposition 2018 visar tydligt att man haft en förutfattad mening om hur barnkonventionen skulle tvinga fram reformer på vissa områden.

När nu barnombudsmannen och tillika hovrättspresidenten Anders Hagsgård utrett var och hur barnkonventionen faktiskt ställer krav på den befintliga lagstiftningen framgår att regeringen underskattat hur stor kulturskillnaden i svensk lagstiftning varit i jämförelse med barnkonventionen. Detta formuleras i trettio punkter där svensk lagstiftning måste ändras för att inte kränka barnkonventionen.

Barn har rätt till båda sina föräldrar, enligt ny svensk lagstiftning.
Barn har rätt till båda sina föräldrar, enligt ny svensk lagstiftning.Foto: Christine Olsson/TT
Annons

Visst finns det områden där regeringens fokusfrågor faktiskt träffat rätt. På migrationsområdet till exempel: Hagsgård menar att barnkonventionen kräver att Sverige inför skolplikt för asylsökandes barn och barn som uppehåller sig illegalt i landet. Det är ett krav som kommer att påverka skolor och Migrationsverkets arbete. Övriga tre områden som utredningen från 2016 identifierande är inte i fokus: barn som utsätts för våld, barn som bevittnar våld i hemmet, barn med funktionsnedsättningar verkar i huvudsak ha det skydd som krävs för att Sverige skall leva upp till sin nya lagstiftning.

Det finns en rad situationer som handlar om barns rätt till information och juridiskt biträde i möte med myndigheter och domstolar som nog kan sägas ha bäring på dessa tre områden, men de stora krockarna sker i synen på familjen.

Barnens rätt till sina föräldrar är det som tydligast framträder som en brist när svensk lagstiftning möter barnkonventionen: gemensam vårdnad om barnet bör vara utgångspunkten även när föräldrar är ogifta vid barnets födelse, föräldrar skall inte kunna blockera att en domstol vid vårdnadstvist bestämmer att gemensam vårdnad är bäst för barnet, i vårdnadsmål skall gemensam vårdnad vara utgångspunkten, för liten betoning på barnets rätt till umgänge med båda föräldrarna vid beslut om vårdnad.

Det är svårt att inte se ett mönster där vi i vår kultur av individualism underskattat familjens betydelse. Skilsmässor skall man inte moralisera kring i onödan men det är anmärkningsvärt att något som blivit så vardagligt i vårt land faktiskt ger utslag på barnkonventionens radar: föräldrarnas livspussel har satts före barnens behov.

Ett hopp som flera organisationer hyst inför barnkonventionens stärkta ställning i landet var att häktningar av barn skulle omöjliggöras. Det finns en internationell kritik mot Sverige som tillämpar häktning med restriktioner för omyndiga brottsmisstänkta. Det hoppet får dock riktas mot politiken istället för juridiken, enligt utredaren räcker det med att unga i den situationen ges fyra timmars umgänge med personal per dag för att leva upp till barnkonventionen.

Barnkonventionen kommer att förändra delar av vår lagstiftning, och framför allt påverka nya beslut. Men mest intressant är att den faktiskt går på kollisionskurs med vår kultur av att underskatta barns behov av och rätt till en sammanhållen tillvaro.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons