Kommunerna kan lära av friskolekoncernerna

Blir skolan bättre av att vi lägger mer pengar på den? Rent generellt går det inte att koppla höga kostnader till hög kvalitet, vilket uppmärksammas av Erik Lakomaa, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har för Sveriges kommuner och landstings räkning sammanfattat erfarenheter och forskning kring förbättring av resursanvändningen i skolväsendet. När man kommit över nivån för vad som är nödvändigt för att en skola ska fungera handlar det i betydligt högre om hur resurser används än om hur stora resurserna är.

Det är inga revolutionerande tankegångar som framträder i Lakomaas sammanställning. Han identifierar brister som, trots att de är kända, tillåts leva kvar i systemen. Rekommendationen till kommunerna är att lära av hur koncerner arbetar, satsa på större klasser men med färre och bättre lärare, samt ordning och reda. En medelstor svensk kommun har ett skolsystem som är ungefär lika stort som en av de större friskolekoncernerna. Eftersom skolor ofta har gemensamma funktioner, som administration, specialsalar och lärare kan resurserna också delas för att säkra kvaliteten och hålla nere kostnaderna.

En invändning är att stora skolor i sig kan innebära en utmaning för ordning och reda. Men det är också en fråga om organisering. Åtgärder för att förbättra närvaro och lugn lyfts fram som centrala. Om fem minuter av varje lektion går åt till annat än undervisning motsvarar det ett helt skolår i grundskolan, vilket han pekat på i sin tidigare forskning. Ett enkelt sätt att förbättra närvaron är omedelbar rapportering om frånvaro till föräldrarna. Genom att mäta och följa upp närvaron kan den ofta förbättras.

Enligt Skolverkets attitydundersökning uppger 9 procent av eleverna i årskurs 4-6 och 29 procent av eleverna i årskurs 7-9 att de blir störda av andra elever på de flesta eller alla lektioner. Motsvarande siffra för gymnasieskolan är 32 procent (Skolverket, 2013). Det är internationellt sett höga tal, vilket uppmärksammats av OECD som en faktor till lägre poäng i PISA-undersökningar. Föräldrar har ett stort ansvar för hur deras barn sköter sin skolgång. Men det man inte har kännedom om är det svårt att göra något åt. Därför bör skolor underlätta för föräldrar att ge sina barn vägledning och – när det är motiverat – tillrättavisning.

Marcus Svensson