Kronobergs kommuner kan utsättas
Välfärdsbrottslighet är ett begrepp som kommit för att stanna. För ett par veckor sedan meddelade regeringen att man kommer att skapa en ny myndighet som samtliga statliga utbetalningar ur välfärdssystemet skall passera igenom. Syftet är att lätt kunna upptäcka felaktigheter och systematiska bidragsbrott.
Men det tar bara hand om den statliga delen, kommuner och regioner förvaltar stora delar av välfärden och är därmed exponerade för missbruk och utnyttjande. Det har också påtalats att den nya myndigheten skulle kunna få kommunala utbetalningar att bli mer lockande för kriminella.
Nu rapporteras att både Region Västra Götaland och Region Stockholm inför specialiserade arbetsgrupper för att upptäcka välfärdsbrottslighet riktad mot deras verksamheter. Syftet är att granska etablerade och kommande leverantörer av tjänster och varor, ofta finns det ett antagande om den som anlitats därmed automatiskt är att lita på.
Kommuner varierar i storlek och därmed också i möjligheterna till att utreda felaktigheter. I somras skapade Kalmar kommun en tjänst i detta syfte och avsatte därför en miljon kronor för det kommande året. Det innebär att man helst ska bärga mer än så för att jakten på bidragsbrottslingar skall löna sig. Men ett sådant resonemang ger inte hela bilden, brottslighet som tillåts fortgå har frätande egenskaper som inte syns i en balansräkning.
I Växjö kommun har man fokuserat på insatser mot gängbrottslighet. I somras rapporterades att samtidigt som Kalmar satsade mot välfärdsbrottsligheten så hade Växjö sina prioriteringar på annat håll. Det är inte så konstigt, man måste ta tag i det akuta först. Växjö har dock haft flera uppmärksammade fall av välfärdsbrottslighet. Det har rört sig om personer som engagerade sig i lokalpolitiken för att få kunskap om hur man kan utforma företag som syftade till att dränera välfärden på pengar och det har rört sig om en större verksamhet där personer utgav sig för att bedriva avancerad tandvård.
Om alla resurser behövs till att bekämpa aktivt våldsamma gängbildningar vore det inte förvånande om vaksamheten mot välfärdsbrott blev mindre. Det bästa man kan göra är att försöka få del av andra kommuners (och regioners) arbete mot välfärdsbrott. Då kan man avvakta med att inrätta egna tjänster och se hur frågan utvecklas. Utbetalningsmyndigheten är tänkt att stå färdig 2024, om den får kriminella att rikta sina blickar mot kommuner och regioner är det en god idé att vara förberedd. Det är polisens uppgift att utreda brott, men det bygger på att den som utsätts inser att något är fel.
Välfärdsbrott bryter ner samhället och förtroendet för de gemensamma skyddssystemen. Det är viktigt att de tas på allvar. Den utbetalande myndigheten lanserades som idé hos Socialdemokraterna men ser nu ut att förverkligas av en borgerlig regering. Det verkar alltså råda samsyn i att dessa problem behöver åtgärdas. Kanske kan det gälla även inom lokalpolitiken.
