Kungen förvaltar sitt pund

FRÅGAN OM DEN konstitutionella monarkin är i högsta grad levande. Även om en överväldigande majoritet av svenska folket vill ha kvar kungahuset drivs det i både medier och från politiskt håll kampanjer för att ändra inställningen. Det är fritt fram att göra det. Men det blir lite löjligt när man blandar ihop det årliga apanaget med Kungens egen förmögenhet, som i TV4:as Kalla Fakta häromkvällen.

Kungen får varje år 100 miljoner kronor i bidrag av staten och utöver det 50 miljoner i intäkter från visningar av slotten och ägorna. Pengarna är öronmärkta och ska täcka utgifter som underhåll av fastigheter, representation och privata utgifter. Det innebär att han sällan behöver röra sin egen privata förmögenhet.

Det vi ska uppröras över den här gången är att Kungen är duktig på att sköta sina affärer. Är inte detta i själva verket något positivt? Vi har en smart kung, som vet hur han ska förvalta sitt pund. Det omvända hade varit en katastrof. Därför är det också positivt att han moderniserat strukturen i sina verksamheter. I programmet insinuerades det att det låg någon form av konflikt i att Kungen tjänar pengar samtidigt som han får ett årligt statligt bidrag. I sammanhanget är det en mycket blygsam summa och en kostnad som varit minst lika stor utan kung. Fastigheterna finns ju kvar och är en viktig del av det svenska kulturarvet.

KUNGENS PRIVATA förmögenhet uppgår till drygt 200 miljoner kronor, bland annat i form av fastighetsinnehav. Öländska Solliden är ett sådant exempel. I höstas såldes en av fastigheterna via ett dotterbolag, vilket befriar säljaren från reavinstbeskattning. Eftersom Kungens verksamhet bedrivs inom lagar och förordningar kände sig förmodligen Kalla Fakta att en motbild var på sin plats. Var det tung och saklig kritik som levererades?

Med undantag av att redovisningskulturen tycks ha allvarliga brister är svaret ett nej

Marcus Svensson