Lager skall säkra maten
Det är mycket som skall byggas upp igen när Sverige återupptäcker att det är bra att vara förberedd. Fast vissa saker måste inte bli som förut. Det var budskapet när utredaren Ingrid Petersson presenterade sitt arbete för en nationell livsmedelsberedskapsstrategi.
Målet nu är att vid en kris eller ett militärt anfall hålla flöden av varor igång så länge som möjligt. De senaste decennierna har den ledande principen för logistik och handel varit ”just in time”. Alltså att företag och butiker tjänar på att hålla så små lager som möjligt. Istället har effektiv datainsamling gjort att man i flera led kan ha minimala marginaler och ändå lyckas leverera det man åtagit sig att leverera.
Men det systemet är, som vi nu vet och fått erfara, sårbart. Utan lagerhållning läggs hela risken på första och sista länken i kedjan. När det gäller livsmedel betyder det bonden respektive hushållen. Sedan ett par år försöker myndigheter som MSB att förmå slutkonsumenten, alltså hushållen, att ändra sina beteenden och börja med privat lagerhållning. Det handlar om enkla saker som att köpa extra av det man äter ofta och sedan fylla på när man ätit den vanliga mängden. Målet är att så många som möjiligt skall kunna klara sig en vecka utan att köpa ny mat.
I andra änden är det svårare, och det är där strategin nu kommer in i bilden. Utredaren föreslår att staten bygger upp lager av saker som konstgödsel, diesel och växtskyddsmedel. Detta för att se till så att jordbruket inte stannar om globala handelskedjor huggs av eller brister.
Kommunerna föreslås också få ansvar för att kartlägga invånarnas behov. Varje dag serveras cirka tre miljoner måltider i skola, vård och omsorg. Det är enorma maskinerier som skall kunna hållas igång även om något händer. Därför är kommunerna rätt instans för detta uppdrag. Men staten kommer att bidra med pengar.
När det hela är fullt utbyggt kommer det kosta en miljard per år att hålla personal (man räknar med en tjänst per kommun) och fylla lagren. I det långa loppet kan det bidra till att en ny syn på hushållning sprids och förankras i landet.
Utredningen föreslår också skydd för jordbruksmark. På tio år har sextusen hektar försvunnit från jordbruket genom exploatering. Detta har hittills kunnat kompenseras genom större skördar per hektar. Detta understryker vikten av det konventionella, effektiva jordbruket. Ekologiskt är en lyx som tar mer utrymme och ger mindre skördar. Vi har nog råd med den lyxen, men man får inte tappa perspektivet. I beredskapsarbetet ingår också att sprida kunskap om hur kosten kommer att förändras vid en kris. Importerade livsmedel och kryddor lär lysa med sin frånvaro.
Men den avgörande gränsen är inte Sveriges, utan EU:s. Den inre marknaden gör att vi inte måste (men heller inte får) lösa saker på egen hand. En del av beredskapen är att kunna lösa uppgifter tillsammans med andra medlemsländer. Erfarenheter från pandemin visar dock att de flesta kommer att se till eget bo först. Och det är det regeringen nu vill göra.
