Lämna de självlysande fiskarna i akvariet
På senare år har insikten om invasiva arters hot mot miljön fått ordentlig spridning. Tyvärr har den spridningen inte gått lika fort som exempelvis mårdhundens eller lupinens. I dag pågår tröstlösa försök runt om på jordklotet för att sakta ned utsläppta eller förrymda arter från att ta över och förstöra.
I Florida i USA betalar myndigheterna för varje fot boaorm som man lämnar in. I Bahamas försöker man äta upp de giftiga drakfiskarna som annars slukar småfisk tills de får skrumplever. Båda rovdjuren saknar naturliga fiender i sina nya främmande sammanhang.
I Sverige plågas fågelbon av mink och mårdhund. Det senaste hotet är stenmården som tycker om att bita sönder kablar i bilar som stått parkerade för länge. Hittills har den bara nått Kristianstad och Blekinge, men teorin om att den korsat Östersjön från kontinenten som fripassagerare hos lastbilar innebär att den har möjlighet att spridas ganska snabbat även inom landet.
Bland växterna är lupinen och jättebjörnlokan nog de kändaste förövarna. Parkslide har på kort tid blivit ett gissel. Småblommiga dikeskanter är i dag en ovanlig syn.
I Markaryd gällde saken tydligen fiskar som genmodifierats för att bli självlysande. Det kan förstås se häftigt ut i en mörk damm eller sjö, man kan förstå lockelsen. Men det går inte att veta hur dessa djur skulle interagera med inhemska arter. Drakfisken som flyttats från Stilla havet till Karibien saknar naturliga fiender men det är också så att småfiskar inte känner igen den som ett hot. Det är drakfiskarna kan äta tills de själva mår dåligt.
Man kan tänka sig att en nattlig jägare som gösen skulle påverkas av att det plötsligt dök upp självlysande småfiskar. Eller skulle kanske gäddan som inte har lika bra ögon vara den som gynnades. Poängen är att vi skall avstå från att ta redan på den sortens frågor. Det är en banal nyfikenhet som man måste kunna avstå från.
Människans ansvar för situationen i Florida är också stort. Boaormarna har tagit över ett av Nordamerikas känsligare områden: Träskmarkerna Everglades. Teorin om artens uppdykande är att enskilda ormälskare varit för blödiga för att avliva husdjur som blivit för stora för dem. Vi måste inse att vi har möjligheter som få andra varelser har. Problemet är att den insikten måste förankras även bland personer som inte är vana vid att ta ansvar.
Stenmården kan säkert bli det nya ansiktet för de invasiva arterna. Skadade maskiner är mer påtagligt än plundrade fågelbon i Bottenviken. Det vore lika kärt som oväntat om skyddsjägare lyckas hindra det lilla rovdjuret från att få fotfäste på vår ganska stora och glesbefolkade halvö. De genmodifierade självlysande fiskarna har inte samma uppenbara hot med sig, men flera arter före den har underskattats.
