Låt behoven styra äldrevården
För bara ett år sedan, när regeringen gav Socialstyrelsen gjorde oanmäld tillsyn på 94 olika demensboenden i Sverige uppstod en liknande storm. Dementa låstes in på nätterna och de boendes säkerhet och möjlighet till hjälp var inte tillräcklig.
Ofta tycks det handla om bemanningsproblem, att resurserna inte räcker till och att rätt kvalitet därför inte kan garanteras. Av den anledningen meddelade oppositionen igår om ett förslag om minimibemanning. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommit överens om att föreslå riktlinjer om bemannig inom äldrevården. Förslaget, som Miljöpartiet har drivit en längre tid, är att regeringen ska ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för hur bemanningen inom hela äldrevården ska se ut.
Sedan tidigare i år har Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram vägledning för kommunerna vad gäller bemanning, men då bara inom demensvården, och den ska vara klar i juli nästa år. Men även om frågan kan tyckas vara enkel har det funnits motstånd från regeringens sida. Tidigare har äldreminister Maria Larssons (KD) inställning varit att frågan bör vara kommunernas ansvar, och att ökad bemanning inte är en garant för att rätt kvalitet upprätthålls. Det är också Socialstyrelsens invändning mot förslaget, att en organisation kan uppfylla kraven av bemanning men sedan inte erbjuda tillräckligt hög kvalitet inom vården. Att uppfylla antalet anställda kan bli något att gömma sig bakom, som Anders Printz på Socialstyrelsen uttrycker det.
Visst kan det finnas farhågor i att ett golv istället blir ett tak. Att statiskt bedöma behovet av personal per brukare är inte helt lätt. De behoven går upp och ner på olika hem, beroende på hur svårt sjuka eller friska de boende är. Och risken är att en miniminivå som är fullt tillräcklig på en plats inte är det på en annan.
Samtidigt kan det vara svårt att säga att ett minimikrav skulle göra tillståndet värre. Trots allt är det ofta bemanningsbrist som påtalas av frustrerad personal, vissa som även sagt upp sig eftersom att arbetsbördan varit för massiv och behoven hos äldre inte kunnat tillgodoses.
Visst är frågan inte lätt, men någon förändring måste uppenbarligen till. Rätt kvalitet är nämligen helt nödvändig inom äldrevården, och den är mycket svår att garantera utan tillräckliga resurser. Samtidigt som en stor bemanningsstyrka inte är en garant för hög kvalitet.
