Låt elever utöva sin religionsfrihet
Motståndet präglas inte sällan av en sekulär antagonism mot religion per se. Att reagera på avarter och överdrifter är välkommet, extremism är något samhället behöver vara vaksamt mot – men tyvärr har ju den vaksamheten mot vad som i praktiken oftast handlar om islamistisk extremism ofta fulats ut som om det vore fråga om islamofobi.
Men man ska inte dra alla över en kam. Att det finns avarter betyder inte att alla skolor som drivs av konfessionella huvudmän är dåliga. Tvärtom, dessa idéburna friskolor präglas ofta av hög kvalité – och de friskolor som fått kritik för sådant som islamism har ofta i själva verket inte ens egentligen drivits av en konfessionell huvudman. Det är inte systemet med konfessionella friskolor i sig som är problemet. Att som en del partier vill helt förbjuda konfessionella friskolor vore att kasta ut barnet med badvattnet.
Antipatin mot religion märks dock av på fler områden kopplade till skolor. Se till exempel på politikerna i Göteborg som ville förbjuda barnen på en förskola – driven på kristen grund – från att be bordsbön.
Förvaltningsrättens kom i sin dom dock fram till att ”det är tillåtet med bordsbön i en konfessionell förskola”. Man fastslog också att förskolan vidtagit rimliga åtgärder så att dels föräldrarna är införstådda med inslagen, dels att barnen förstår att bordsbönen är frivillig.
”Om eleverna får samlas avskilt i ett rum sker ju det hela på ett sätt som inte stör omgivningen.”
Ett annat nyligt exempel är i Skåne, där ett högstadium fick kritik för att man upplåtit ett rum för muslimska elever som ville be under ramadan. Det gick så långt att utbildningschefen pudlade och meddelade att det är ”väldigt olyckligt” att ”det har upplevts som ett bönerum”.
Men det är inget olyckligt alls med den saken. Barn har rätt att utöva sin religion. Att ha och utöva en tro är inte farligt, såvida vi inte talar om militant extremism och dylikt. Religion kan vara en viktig tillgång i samhället, och ha positiva effekter för välmåendet – inte minst för växande tonåringar som tampas med oro och tvivel på sig själva. Bön kan ge tröst och tid för eftertanke, lugn och ro, samt samvaro med vänner.
Och som Skolverket påpekat finns inget förbud mot bönerum, även om det inte heller finns någon skyldighet.
Konflikter om bönerum i skolor har en tendens att återkomma med viss regelbundenhet. 2016 var det en skola i Lessebo som fick kritik för samma sak. På 00-talet var det ett kommunalt gymnasium på västkusten som fick kritik, baserat på invändningar från någon enstaka elev, för att den kristna skolgruppen med dess cirka 50 medlemmar några gånger i veckan fick låna ett litet rum för fika och andakter.
Men det vore tramsigt om elever inte får samlas till bön i kommunala skolor. Det är bara ytterligare en del av det synsätt som menar att inte bara staten utan även samhället i stort ska vara sekulärt. För övrigt blir ju inte skolan religiös bara för att eleverna självmant samlas till bön. Och om eleverna får samlas avskilt i ett rum sker ju det hela på ett sätt som inte stör omgivningen. Misstänkliggör inte elever som praktiserar sin religion.
