VID ÖSTERSJÖN ligger de två extremerna. Estland med kanske EU:s lägsta skatter när den baltiska staten blir medlem den första maj. På andra sidan Sverige, en högskattestat. Estlands lågskatteexempel kan för svenskar möjligen tyckas främmande. Omfördelningsinslagen mellan rika och fattiga är små i ett land med obehagligt stora sociala klyftor. Samtidigt går det inte att förklara Estlands framgångar utan att ta hänsyn till den marknadsliberala politiken, med låga skatter och avsaknad av tullar. Lågskattelinjen har gjort Estland rikare.
Nu gör dock den svenska statsministern Göran Persson något så ovanligt som att ge offentliga synpunkter på ett annat lands skattesystem - i strid med vanlig diplomatisk etikett. Till den finländska tidningen Hufvudstabladet säger han "Om de tror att vi ska ta ut höga skatter i Sverige, Finland och Danmark och skicka pengar till Östeuropa för att där ska finnas en överklass som inte betalar skatt så är det inte hållbart".
I en gemenskap som EU krävs visserligen vissa uppförandekoder på skatteområdet. Att inte ta ut skatt alls på sparande är exempelvis något som kan räknas till kategorin illojalt beteende.
MEN PERSSONS öppna maktspråk gäller inte utdelningsskatter utan taxeringen av inkomster där Estland valt en annan linje än en svenska. Därmed är det ingen fråga som hör hemma på den svenska regeringens bord. Ty det är Estlands parlament - och ingen annan - som äger rätten att beskatta sina egna invånare. Att sedan EU fördelar ett växande antal bidragsmiljarder i regionalstöd är en fråga som statsminister Persson borde ta upp med sina kollegor i ministerrådet istället för att i hårda ordalag fördöma den estniska ekonomiska politiken.
Precis som svenska politiker bör vara diplomatiska när de diskuterar andra staters interna förhållanden bör måttfullhet vara påkallad när det gäller kommentarer kring svenska företags satsningar i de nya medlemsländerna. Det är en variation på samma tema. Nu framgår det exempelvis att Electrolux flytt från Västervik till Ungern räknas som en motköpsafför i den ungerska statens eventuella köp av svenska Jas-plan. Även om JAS-affären inte sägs vara avgörande för flytten spelar den uppenbarligen stor roll för beslutet. Det är alltså politiska och inte bara näringsmässiga orsaker till att jobben går förlorade i Västervik.
MEN NÄR FÖRETAG satsar i Öst kallas det närmast slentrianmässigt för social dumpning. När människor från Polen vill jobba i Sverige är det "social turism". Och när Estland har lägre skatter än Sverige" är det inte hållbart". Det nya Östeuropa betraktas som problem en månad före EU:s historiska utvidgning.
Martin Tunström
