Markkänning efter turkisk flyguppvisning
Även för de som tvivlat in i det sista måste det nu stå klart att Turkiets utdragna underskrift på Sveriges Natoansökan egentligen inte handlade om oss. En dag efter att det påskrivna pappret skickades med kurir till Washington stod det klart att USA låter Turkiet köpa stridsflygplanet F-16. Och därmed var saken avgjord.
Turkarna som enligt egen utsago var mycket upprörda över Sveriges hantering av kurdiska organisationer och delvis även över koranbränningarna verkar återvända till en behaglig självupptagenhet. Där kapprustning med Grekland (som fått köpa ännu modernare stridsflyg av USA) är en avgörande ingrediens.
Även vi kan återgå till vårt och slippa fundera på vad olika parter i turkisk inrikespolitik egentligen anser om det långa landet i norden med de bergfasta principerna. Det gör kanske lite ont att inse att saken faktiskt inte handlade om oss och våra ställningstaganden för yttrandefrihet eller kurdiska kulturföreningar utan om modernare flygplan.
Det avgörande är att vi lär oss av denna process. Har vi gjort anpassningar som vi egentligen inte hade behövt göra? Som påverkat viktiga värden i vårt eget samhälle? Sannolikt inte. Men vårt återkommande överskattande av vår betydelse gjorde att fler saker än nödvändigt hamnade på förhandlingsbordet.
Att släppa in Sverige, ett ordnat och i högsta grand Natoanpassat land, var redan från början mer av ett förvaltningsbeslut än en avgörande värderingsfråga. Ungerns saktfärdighet i saken handlar mer om att de sett att Turkiet kunnat vinna fördel av att släpa fötterna efter sig än om att de tvivlar på vår lämplighet. Deras beräkning är sannolikt felaktig. Ungern har mycket att förlora på att inför USA:s och Bryssels ögon trassla till det för ett annat EU-land (och leverantör av stridsflyg).
”Fördelen med att ha en verklighetsbaserad självbild är att beslutsfattande och politiska kompromisser kräver mindre energi när man inte först måste lägga tid på att jaga sin egen svans eller brottas med spöken.”
Fördelen med att ha en verklighetsbaserad självbild är att beslutsfattande och politiska kompromisser kräver mindre energi när man inte först måste lägga tid på att jaga sin egen svans eller brottas med spöken.
I och med Natointrädet, som kan vara en verklighet inom ett antal veckor, får Sverige tillträde till en ny arena. Det innebär nya möjligheter. Det är naturligt att man gör gemensam sak med Finland som då också fått sin nya president på plats. Och som redan hunnit orientera sig i organisationen då man togs upp redan i våras.
Vid bordet kommer de andra Natoländernas företrädare sitta, däribland Turkiets och Ungerns, och sannolikt kommer ingen kännas vid att Sverige hölls på halster. Det går att sura över men vad skulle alternativet vara? Målet är att organisationen blir effektiv i sitt arbete och då duger det inte att hålla fast vid upplevda oförrätter.
I Nato finns flera länder som har en liknande syn på världen och säkerhetsläget som Sverige. De baltiska staterna, Polen, Finland och Tyskland delar inte bara Östersjökusten utan även sin syn på Ryssland. Det kommer nu att bli lättare att utbyta erfarenheter och samordna försvarsåtgärder utifrån detta.
