Med Strömmer mot ämbetsmannen
Regeringen vill bland annat att de som arbetar med verksamhet riktad mot organiserad brottslighet, eller enbart i närheten av sådan såsom socialsekreterare, skall få sina personuppgifter skyddade. Det är inte mycket mer att säga om det än att det borde ha gjorts för decennier sedan. Viljan att skärpa straffen för sabotage mot blåljusverksamhet är förstås också bra.
Mest omdiskuterat är ambitionen att kriminalisera förolämpning mot vissa offentliganställda. Det är tänkt att omfatta sådana som främst poliser men också i det fallet socialsekreterare och sådana som möter kriminella i sin arbetssituation.
”Missfirmelse mot tjänsteman” hette det förr i tiden. Det var symptomatiskt för en svunnen tid att man tyckte att det inte behövdes en sådan lag och därför avskaffade den 1976. Lagrum för förolämpning finns kvar men är av allt att döma för tandlöst.
Att någon form av skärpning behövs är uppenbart för alla som har sett ens ett uns av filmklipp på de verbala utfall mot poliser som kriminella ägnar sig åt utan någon som helst konsekvens. Men det gäller att det finns resurser att bura in dem när så sker och en vilja hos rättsinstanserna att ta lagen på allvar.
Man vad som också är viktigt är att avgränsningen blir skarp och tydlig. Ett visst mått av känslomässig kritik mot polisen måste kunna få komma till uttryck. Om skiljelinjen här är otydlig kan en osund självcensur komma att växa hos allmänheten.
”Men ambitionerna drar åt ett och samma håll, medvetet eller inte”
Gränser måste också dras mellan yrkesgrupper. Vi har nästan en och en halv miljon anställda inom offentlig förvaltning i Sverige. Att poliser, fängelsepersonal, socialsekreterare och anställda i domarväsendet bör omfattas av en lagskärpning är rätt och rimligt. Men sådana åtgärder har en tendens att fortplanta sig. Det är lätt att se en utveckling där fackföreningar ropar i kör om att deras medlemmar minsann känner obehag på jobbet och också behöver omfattas av lagrummet.
Den här regeringen kommer inte bry sig om sådant, men om tio år? Efter flera valrörelser där olika branschintressen krävt skyddslagstiftning för att andra ju har fått det. Det kanske är att måla fan på väggen med en sådan varning men det bör ändå sägas.
Hur som helst, det är intressant att se hur tjänstemannarollen börjar ta en ny form i Sverige. Regeringen vill ju inte bara införa ett ny slags missfirmelselag utan även som bekant återinföra en form av tjänstemannaansvar. En annan lag från en svunnen tid.
Man stramar alltså upp även från så att säga andra hållet. Ett tjänstemannaansvar kommer förstås omfatta fler än de som tänks omgärdas av skydd mot hot och okvädelser. Men ambitionerna drar åt ett och samma håll, medvetet eller inte: Fram tonar vagt bilden av den svenske ämbetsmannen. Det vore en välkommen återkomst.
