Annons

Mobilnätet ser ut som en ost

Det är många tomma fläckar på den småländska 4G-kartan.
Ledare • Publicerad 3 januari 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Utbyggnaden av fibernätverken är ett långt kapitel i boken om Sverige och landsbygden. Många har lovat mycket och ju färre det är som är kvar desto lägre blir trycket på att bli färdig. Post- och Telestyrelsen har fått uppgiften att se till så att nittioåtta procent av befolkningen har tillgång till internet med en gigabit per sekund till 2025. Det kan uppnås med antingen fiber eller mobilt internet. Men när man tittar på operatörernas täckningskartor är hålen större än man hade hoppats.

I fjällvärlden och i Smålands skogar är det långt mellan bredbandsmasterna.
I fjällvärlden och i Smålands skogar är det långt mellan bredbandsmasterna.Foto: Henrik Montgomery/TT

Det finns kanske ingen större mening med att ha perfekt 5G-nät ute i Smålands djupa skogar. Många jägare använder idag olika mobilappar för att underlätta sin fritidssysselsättning men det absolut vanligaste är jaktradio och gps, system som inte kräver nätverk. Hålen på kartan täcker dock inte bara skogspartier.

Annons

Från Alvesta och norrut, upp till sjön Rusken i Jönköpings län är ett ganska stort parti som de flesta mobiloperatörerna verkar anse klara sig utan bra täckning. I triangeln mellan Sandsbro, Dädesjö och Kosta kan det vara en god idé att ha satellittelefonen med sig. Runt Åseda, Älghult och Alstermo blir täckningen dålig så fort man kommer utanför tätorterna. Och detta utifrån bolagens egna kartor som inte sällan upplevs som optimistiska. Kalmar län, bortsett från kusten, ser ut som en grynpipig ost när man tittar på 4G- och 5G-nätet.

”Det finns ett A- och ett B-lag i det högdigitaliserade landet Sverige.”

Det är inte lyckat. 4G-nätet tas för givet idag när 5G-utbyggnaden tar rampljuset men är uppenbarligen inte en verklighet för alla. Det finns ett A- och ett B-lag i det högdigitaliserade landet Sverige. När samhällsservice dras tillbaka från mindre orter är det ofta med digitaliseringen som ursäkt: med tillgång till bra internet anses man inkluderad. Och för yngre personer är det ofta så. Om man lever stora delar av sitt liv genom nätet i form av sociala medier, spel- och musikkonsumtion.

Men man kan lätt hamna mellan stolarna, om bankkontoret försvinner samtidigt som nätet inte blir tillräckligt bra för att utan besvär sköta ärenden hemifrån. I begreppet digitalisering ryms effektivisering och besparing. Förhoppningen är att dess fördelar skall komma användarna till del (att de som erbjuder tjänster och produkter gör besparingar när de de slipper papper och dokumentation är självklart). Men det kräver förändrade beteenden, ett krav som inte alltid är så välkommet.

Under pandemin och videokonferensernas tid sattes digitaliseringen på prov. Upplevelserna var många och gick isär, men många fick upp ögonen för vad en verkligt digitaliserad landsbygd kan innebära. Möjligheten att söka arbetsmöjligheter långt utanför den egna närmiljön och en jämnare spelplan. Hemarbetet har förstås också sina begränsningar och nackdelar men för den som bestämt sig för att bygga sitt liv utanför staden har de senaste åren varit omvälvande.

Fungerande 4G-nät borde man kunna räkna med idag. Det är stora delar av människors internetvanor som bygger på det. De stora leverantörerna har rimligen koll på var lönsamhetens gränser går, men tittar man på kartan är det tydligt att de låter användarna längst ut i marginalen ta smällen.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons