Moderaterna och deras fältslag
I torsdags böljade nämligen förslagen fram och tillbaka under det att parlamentet skulle säga sitt om det enorma utgiftspaketet. Många ville ändra uppgörelsen och ha ännu mer bidrag och EU-skatter (!) men det röstades ned, bland annat av Moderaterna.
Moderaterna har inte varit sena att låta budet gå om denna ädla fältseger. Men de har också varit mol tysta om hur de flydde till skogs när ett alternativ lades fram, nämligen ett som förordade förändringar i rakt motsatt riktning.
På bordet fanns även ett förslag med Sverigedemokraterna som avsändare som ville värna principen att inte ta lån för att dela ut bidrag. God moderat politik som det heter. Men det ville man inte stödja. Kristdemokraterna röstade däremot för förslaget.
Frågorna hopar sig. Ville inte Moderaterna stödja förslaget för att det initierats av just Sverigedemokraterna? Det kan rimligtvis inte vara anledningen. Ulf Kristersson har tydligt förklarat att beröringsskräckens dagar är över och att Sverigedemokraterna skall behandlas som vilket parti som helst. Dessutom kan man tycka att en sådan aspekt hur som helst skulle väga ojämförligt lättare än ödesfrågan om EU:s framtida karaktär. Det är ändå en ödesfråga även för Sverige. Kristdemokraterna hade inte ett sådant problem.
Eller var det så att man tyckte att förslaget var substantiellt eller strategiskt olämpligt? Hade man fog att anta att Kristdemokraterna gjorde en felbedömning när de anslöt sig till den Sverigedemokratiska linjen? Det kanske man hade. Kristdemokraterna kanske gjorde ett misstag.
Eller finns det en helt annan förklaring. Kanske en riktigt bra sådan. Det kanske finns flera olika slutsatser man dragit som alla är kloka och genomtänkta och som gemensamt lett fram till beslutet att inte stödja ett förslag som binder EU vid principen att inte ta lån för att dela ut bidrag.
Problemet är bara att det inte framgår för uppdragsgivarna, svenska folket. Ingen annan än Moderaterna själva vet hur de har tänkt. Det är ett problem. Varför inte tala om det så att folk kan bilda sig en uppfattning? Man har inget problem med att lägga ut sitt första ställningstagande under pukor och trumpeter så varför den märkliga tystnaden kring det andra?
Det är inte direkt så att det inte är intressant för gemene man. Tvärtom, bland alla byråkratiska lättviktigheter som passerar EU-parlamentet och som vi med förtroende låter våra valda parlamentariker handha, är just den här frågan en sådan vars avgörande bör lyftas för beskådan.
