Moderaterna tar kärnkraften till EU
När EU-valet nu närmar sig är det mycket som står på spel. Den gångna femårsperioden har präglats av ett högt reformtempo och stora lagstiftningspaket som kommit på plats, särskilt på miljö- och klimatområdet. Moderaterna har haft en viss framgång i att driva på för att kärnkraften inte skall stängas ute från framtida investeringar.
Ungefär som på hemmaplan där partiet fick till en ändring av kriterierna för nyetablering av energiproduktion, från förnybara till fossilfri. Något som alltså öppnade dörren för ny kärnkraft i Sverige.
Sedan dess har mycket skett på området. Både i Sverige och i EU. Rysslands krig i Ukraina och användningen av energiberoende som påtryckningsmedel har förändrat synen på självförsörjning i unionen. Metall- och mineralfyndigheter som kan öka EU:s oberoende gentemot andra stater har blivit betydligt mer intressanta och kommissionen har tagit fram lagstiftningsförslag som skall underlätta gruvbrytning. I februari meddelade Europeiska Investeringsbanken att man kommer att öppna för finansiering av nya kärnkraftsprojekt, något som varit tabu sedan slutet av åttiotalet.
Den svenska regeringen arbetar mot samma mål. Och har dessutom tagit steg för att kärnkraft skall ha samma möjligheter som andra kraftslag när framtidens energikällor diskuteras.
Det är det Moderaterna nu vill etablera för unionen i sin helhet. Det finns framför allt två stora fonder där medel samlats för investeringar som skall ge ett grönare och effektivare Europa. Pengarna är till för att ersätta beroendet av gas och olja, något som kärnkraft får sägas passa bra till.
Om leverantören inte använder gas som politiskt eller militärt påtryckningsmedel är det en pålitlig energikälla som inte är väderberoende. Det samma får sägas gälla oljan. Och givetvis även kärnkraften. Ett problem på kontinenten är dock att stora kärnkraftsanläggningar kräver mycket kylning, vilket kan vara svårt att få om man inte är vid en havskust. Med mindre reaktorer, den teknik som många nu ser som mest lovande, kommer man runt det problemet.
Moderaternas toppkandidater Tomas Tobé och Jessica Polfjärd presenterade vallöftet om att verka för en likabehandling av kärnkraften på EU-nivå i tisdags. De har varit med under den gångna mandatperioden och lyckats se till att investeringar i kärnkraft skall räknas som hållbara. Alltså lär de ha känsla för vad som är möjligt att lyckas med under de kommande åren.
Det bygger förstås på att parlamentet får en liknande eller mer högerinriktad samling politiker som den gångna perioden. Förutsättningarna för det ser hittills lovande ut. Yttre utmaningar och hot har redan gjort att mandatperioden slutar i ett annat tonläge än den började i. Fokus på väsentligheter, på EU:s grundläggande frågor och identitet, är betydligt skarpare än tidigare. EU-val är notoriskt oberäkneliga men partier som håller sig till kärnfrågorna borde ha ett försprång.
