Moderaternas memento mori
Moderaternas syn på den egna valsegern är avgörande för hur de kommande fyra åren i regeringsställning kommer att förvaltas. Framgångsrika härförare i det gamla Rom hade med sig en slav i den hästdragna vagnen vars uppgift det var att viska Memento te mortalem esse, kom ihåg att du är dödlig, när segraren visade upp sig för de jublande massorna efter ett framgångsrikt slag. Så måste man göra även i våra dagar, även om slaven bytts ut till arbetsgrupper i partierna. Någon måste förklara varför man vann och vad man måste göra för att inte bli för bekväm i maktställning.
Moderaternas skrift tar sig an detta på ett öppet och ärligt sätt. Att det var kvinnor i storstäderna som gav partiet kalla handen vet vi sedan tidigare, men analysen går igenom hur och varför. Från tidigare val hade man med sig synpunkten att partiet försökt driva för många olika frågor, det var delvis därför man satsade på ett par hårda sakfrågor.
Problemet är att sakfrågorna på ett tydligare sätt än tidigare delar upp väljarna utifrån kön. Aldrig tidigare har skillnaderna i prioriteringar varit större mellan män och kvinnor.
Man noterar att när Ulf Kristersson i slutet av valrörelsen till slut hamnade i duell om sociala frågor så var han oväntat bra. Hans bakgrund som socialborgarråd och socialförsäkringsminister gav honom en trovärdighet som man valt att inte lyfta fram på grund av att väljarna bedömdes vara intresserade av andra frågor. Slutsatsen är att Moderaternas politik skall vara sakfokuserad men också präglas av starkt engagemang.
Men här avrundas analysen trots att ett par viktiga konflikter finns kvar. För det är högst troligt att den ena väljargruppen utesluter den andra. Män på landsbygden och i mindre städer har en annan världsbild än högutbildade kvinnor i landets fem största städer, det är svårt att göra båda grupper nöjda.
Socialdemokraternas starka stöd bland kvinnor återfinns framför allt bland äldre pensionärer, personer som ofta lever ensamma efter att deras män gått bort. De antas rösta utifrån ekonomiska villkor, men har förstås också synpunkter på hur samhället ordnas.
Moderaterna lär inte försöka vinna den gruppen. Istället lär man försöka övertyga moderna kvinnor mellan trettio och femtio att rösta på partiet. Då kommer man att få driva frågor som helt klart riskerar att få andra grupper att tappa tilltron till partiet. Moderaternas mycket progressiva hållning till surrogatmödraskap är en sådan fråga. På ytan något som berör kvinnors villkor i allmänhet, men i verkligheten något som en ganska liten grupp redan resursstarka vinner på.
Frågan är om det går att överbrygga så skilda bilder av världen och samhällsproblemen. Det är en fråga som borde fått mer utrymme i valanalysen.
I längden kan man inte vinna val utan att vinna storstäderna, och Moderaterna behöver lägga genuin möda i att utveckla politik som både är ideologiskt stringent och tilltalar både grupperna man har och de man vill vinna.
