Mognad det minsta som kan begäras

”Moderniteten” inbegrep att ungdomar så unga som femton skulle erbjudas oåterkalleliga kirurgiska ingrepp i könsorganen. Den som fyllt femton skulle även ges möjlighet att ändra juridiskt kön utan vårdnadshavares godkännande. Från tolv med föräldrarnas medgivande.

Det möttes av omfattande kritik från bland annat Lagrådet, som menade att lagförslaget kunde strida mot såväl Barnkonventionen som den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Efter det blev det tyst. Ministrarna försvann men socialminister Lena Hallengren (S) har tagit över frågan.

Således presenterades i tisdags en ny promemoria från Socialdepartementet som skall göra könstillhörighet mer flytande. Den rättighetsvidriga delen om att operera minderåriga har tagits bort. Kvar är dock att barn så unga som tolv år skall bestämma sitt juridiska kön om den minderåriges vårdnadshavare godkänner det. Att identitetskriser i en redan svår tid av livet sätts i folkbokföringen borde för de flesta vara ett uppenbart dåligt drag.

Hallengren vill få det till att man inte kan förvänta sig en ökning av ansökningar om lagen ändras. Men i Socialdepartementets egen översikt över andra länder som går i samma riktning ser man hur drastiska förenklingar följs av mångdubbelt fler som byter juridiskt kön.

Företeelsen att minderåriga upplever ett behov av att omdefiniera sitt kön och att lagen går dem till mötes har inte många år på nacken. För tio år sedan var det inte ens något som någon utanför en liten grupp akademiker fantiserade om. Nu kan det bli lag. Det är en vuxenvärld som förmedlar samtidens könskritiska idéer till unga. Att barnen tar till sig och fyller de nya förväntningarna är en given följd.

Identitetsfrågor är inte isolerade utan skapas i samspel med omvärlden. Att fler och fler unga ser sig vara födda i fel kropp är inget som kan kopplas till att folkbokföringen diskriminerar. Det är ett socialt fenomen som med internet och sociala medier fått snabb spridning. Politiken behöver efter bästa förmåga hantera det. Men lösningen är knappast att riva alla spärrar och låta enskilda bestämma fritt.

Att barn leker med könsroller och känner sig ambivalenta inför vuxenvärlden kan vara en naturlig del av uppväxten. Men med puberteten och hjärnans mognad förändras såväl kroppen som förståelsen av omvärlden.

Att gränserna för personer som vill omdefiniera sitt juridiska kön fortsätter sänkas är problematiskt i sig. Uppdelningen mellan män och kvinnor kan inte förminskas till en handling i stil med att välja ett nytt namn.

Det får konsekvenser inte bara för hur samhället ser utan också vad man har rätt att göra och vart man har tillträde. Att hantera följderna är mycket begärt av vem som helst, men att ge valet till en person i livskris under puberteten och dennes föräldrar är att gå för långt.