Myndig stämma kostar
En miljard kronor per år kostar de statliga myndigheternas kommunikationsarbete. Det är en rejäl summa som också motsvarar ett stort antal heltidstjänster. Statskontoret har nu genomfört en granskning för att se så att allt detta sköts som det skall. Resultatet framträder mellan raderna.
I vår tid känns det ibland som att bara ”döden och skatterna” är att lita på. Men mitt i gungflyn kan vi kanske också lägga till offentliga aktörers ökade utgifter för kommunikation som en fast punkt i tillvaron. Resonemanget från myndigheterna är dessutom ofta så: eftersom posten och människors medievanor blivit så opålitliga måste vi lägga mer kraft på att berätta om vår verksamhet.
Anledningen till att statliga myndigheter anställer och hyr in kommunikatörer och reklambyråer är i första hand att förändra eller förstärka kunskaper hos allmänheten. Den näst vanligaste anledningen är enligt undersökningen att påverka beteenden.
Ett växande antal personer blir säkert skärrade av detta avslöjande. Men orden som Statskontoret är medvetet kliniska men beskriver ganska vanliga saker. Pensionsmyndigheten försöker få folk att använda sin egen och myndighetens tid så effektivt som möjligt.
Skatteverket försöker få folk att inte råka begå ekonomisk brottslighet. Många myndigheter skapar stor effektivitet i samhället genom att utföra tråkiga och extremt komplexa uppgifter så att vi får mer tid till annat. Det är alltså inte hela miljardkakan som är bakad av slarvigt använda skattemedel.
Men några myndigheter sticker ut. MSB, Polisen, Skatteverket, Trafikverket, Försvarsmakten, Pensionsmyndigheten och Skogsstyrelsen är sju myndigheterna som står för hälften av miljardkostnaden. Övriga etthundratjugotre (om den siffran nu stämmer) myndigheter står för fyrtiosex procent. Det sätter förstås särskilt ljus på de sju.
Och bland dem får ändå sägas att Trafikverket och Skogsstyrelsen framstår som mest iögonfallande. Skogsstyrelsen står för fyra procent av statliga myndigheters kommunikationsbudget. Trafikverket står för nio procent, tredje mest efter MSB och Polisen, men är också en stor aktör. Skogsstyrelsen har bara åttahundra anställda och sysslar med nischade frågor i möte med förhållandevis pålästa medborgare i form av skogsägare.
Visst har det hänt mycket, och händer mycket som förändrar förutsättningarna för skogsbruket. Vilket skogsägarna kan behöva få reda på, men är branschens andra aktörer verkligen så klena att Skogsstyrelsen behöver utmärka sig på det här viset?
Trafikverkets förklaring till sin jättenota för kommunikation är smått märklig. Uppgiften är att informera om olika vägbyggen och projekt som påverkar människor i deras vardag. Trafikverket har bland annat betalat influencers i sociala medier för att, ja göra vad? Enligt rapporten har detta skötts på ett bra sätt, med tydlig innehållsmärkning på reklamen. Men frågan är fortfarande –Varför?
I intervjuer med Statskontoret betonar man vikten av att allmänheten har ett bibehållet förtroende för Trafikverket. Att man ”litar på att järnvägen fungerar”. Och visst, allt flyter, det kan säkert uppstå teorier om att järnvägen är farlig. Men knappast utan att en olycka först skett, och då finns ju saklig grund. Det är nog ändå så att vissa myndigheter vant sig vid lite för stor reklambudget.
