Naiv dansk dagordning

Senast det begav sig - 2002 - blev det en klang- och jubelföreställning då den liberale statsministern Anders Fogh Rasmussen kunde sy ihop en lösning som innebar att EU utvidgades med 10 nya central- och östeuropeiska länder.

Lika lätt blir det inte den här gången, med ett EU i djup kris.

Danmark har också en mycket märklig roll i EU. Efter att danskarna 1992 röstat nej till Maastrichtfördraget fick landet undantag från fyra samarbetsområden i unionen. Man får stå utanför euron, man deltar inte i EUs försvarsplanering, man har rätt att stå utanför rättsliga samarbeten och Danmark garanteras slutligen att slippa ett eventuellt EU-medborgarskap.

Detta faktum - att Danmark har en särställning - kommer att försvåra för den nyblivna statsministerm, socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt, att få den auktoritet som krävs när Europakten ska komma på plats.

Att i den här situationen axla ett ordförandeskap i EU är ingen drömsituation för Helle Thorning. Den danska statsministern kommer att bli varse att hon kommer från ett land som i mångt och mycket betraktas som EU-kritiskt.

Samtidigt har Thorning-Schmidt att hantera hemmaopinionen som säkert kommer att anklaga henne för att arbeta mer som EU-byråkrat än som dansk statsminister under det närmaste halvåret. Och inte ens hennes egen regering är enig i europafrågorna där Socialistiskt Folkeparti vacklar fram och tillbaka och det utanför regeringen stående vänstertextrema stödpartiet, Enhedslisten, är rabiata EU-motståndare.

Ändå lär Danmark säga ja till europakten, utan folkomröstning. Socialdemokraterna får stöd av Liberale Venstre och Konservative. Och EU-kommissionens ordförande, Barroso, ger närmast Danmark en fribiljett då han deklarerar att landets undantag kommer att bestå. Danmark kan inte drabbas av sanktioner om man inte lyckas klara kraven i en kommande europakt.

Danmark har lanserat några frågor som man vill driva under ordförandeskapet; det handlar främst om att sätta en grön agenda och lansera Danmark som globalt föregångsland. En hedervärd ambition - men något naiv i en situation då EU har behov för ett ordförandeland som kan fungera som brobyggare i en djup kris.

Jöran Svahnström