När den liberala nationalismen gör entré
Det är absolut värt att fira. Vasas fyrtioåriga styre var ett mönster av reda och effektivitet. Sverige blev ett bättre land. Men ärligt talat, menar folk på allvar att det var då Sverige föddes?
Några påpekanden: Det har gått tvåtusen år sedan Tacitus pekade ut svionerna, och även om han inte var ögonvittne uppträder svear i andra källor bara några århundranden efteråt. Det ursprungliga ”Svitjod” är för övrigt det namn som överlevt i engelskan och tyskan.
Järn- och vikingaålderns Svearike omfattade inte dagens Sverige men det har heller ingen påstått. Att rikets tyngdpunkt stundom har legat i götalandskapen är ett faktum men inget argument för någonting. Konungariket, kronan, var ett äldre Sverige vars historia vi alltjämt är en del av.
Det har påpekats att ”Sverige” inte omnämns i skrift förrän under trettonhundratalet. Men det är såvitt vi vet. Sveriges äldre historia gick nämligen upp i rök under slottsbranden 1697. Det går att göra sannolikhetsantaganden.
I alla händelser är det orimligt att försöka göra gällande att Sverige är femhundra år gammalt. Gustav Vasa övertog styret av ett existerande land, han skapade det inte. Länder skapas över huvud taget inte utan växer fram evolutionärt. En del behandlas omilt av historien och absorberas av andra riken eller får sina gränser uppstyckade. Sverige hör till de länder som jämfört med andra har haft en icke-revolutionär och autonom historisk framväxtprocess.
Därför blir det lite krampaktigt när det offentliga Sverige skall plocka ut enskilda datum som skall frammana speciella känslor. Vi vet varför; Sverige har plötsligt blivit heterogent och identitetsfrågor är viktiga i dag. Flaggviftande ”behövs”.
”Därför blir det lite krampaktigt när det offentliga Sverige skall plocka ut enskilda datum som skall frammana speciella känslor.”
Det är problemet med liberal nationalism. Förnuftet träder plötsligt fram, och greppar datum och händelser som klossar med vilket en symmetrisk och konturfast nation skall byggas. ”Svenskheten” har inte varit i behov av sådana manövrar förut (Olaus Rudbecks fantasier var ett enmansprojekt). Sverige har varit en över lag homogen kulturgemenskap där historia helt enkelt har hänt. Identiteten varit så given att den inte varit i behov av att öppnas upp och formges på samma sätt som i Europas kontinentala länder.
Det har varit ett styrketecken. Den outtalade nationalismen är solidare och sundare än den liberala nationalism som måste proklameras. Men nu är vi där vi är. Firanden är i alla fall roliga och det är väl bra att debatten fylls av historia. Men låt oss åtminstone vara överens om att det är det moderna Sverige som i så fall fyller år i morgon och inte Sverige.
