När kulturradikaler möter månggifte

Kommer ni ihåg det där oväsendet kring månggifte? Alltså det som var 2013 då glada liberaler i Centerns idéprogramsgrupp föreslog att månggifte skulle legaliseras i Sverige? Partiledaren Annie Lööf, beundrare av extremliberalen Ayn Rand, fick kliva fram och låtsas som om det här var ett alldeles otroligt oväntat missgrepp av åsiktsfränderna i gruppen som hon självklart tog avstånd ifrån – trots att hennes uttalade stöd för månggifte dokumenterades redan 2006.

Ledare • Publicerad 12 april 2021

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Mediernas upphetsning var ändå lite förvånande med tanke på att Miljöpartiet har haft det där med månggifte med i bagaget rätt länge. Fast man vill inte kalla det månggifte. Det låter inte så bra. Man kallar det antalsneutral äktenskapsbildning istället och vill omvandla hela äktenskapsbalken till en samlevnadsbalk.

Fram till för ett par år sedan var sådant här ett självklart nästa steg i det liberala progressiva framåtskridandet. Och det från höger till vänster. Fråga bara medelåldersmoderater vad de tyckte – eller kände att det var lämpligt att tycka – om antalsneutral äktenskapsbildning när de var aktiva i ungdomsförbundet. Som i de flesta partier var man reaktionär och så vidare om man var emot polyamorösas rätt till äktenskap. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, trummade det här så högt de kunde.

Annons

Men så började det successivt uppdagas att det fanns en grupp i Sverige som gärna praktiserade det där på allvar. En grupp som inte hade så mycket att göra med den kulturradikala medelklassens föreställning om hur sådär lagom chict den där frihetsreformen skulle komma att realisera sig.

Och så blev det knäpptyst om polyamorösas rättigheter. Ingen som hade slagits på rättfärdighetens barrikad fanns längre att få tag på. Som ett trollslag minns inte de berörda politikerna vad de tyckte i frågan förut. Eller skulle minnas, om någon frågade. Nu har de äntrat en ny barrikad till humanitetens försvar. Nu är de nämligen fullt upptagna med att bekämpa månggifte. Nu vill alla partier utom de två regeringspartierna att alla månggiften skall förbjudas i Sverige. Alltså även (framför allt, förstås) de som har ingåtts utomlands innan familjen ifråga kom till Sverige. För månggifte strider ju mot svenska värderingar.

”Och så blev det knäpptyst om polyamorösas rättigheter.”

Det enda som hindrar Socialdemokraterna och Miljöpartiet att gå med på det där fullt ut sägs vara att man vill ha undantag i de fall man finner att någon part i familjen -

i realiteten en av kvinnorna - drabbas orimligt hårt om äktenskapet upplöses. Men de andra partierna säger nej. För den här principen är ju så viktig.

Det är svårt att veta vad som smakar mest beskt i det här. Är det misstanken att Miljöpartiet driver undantaget av politisk-psykologiska skäl för att opinionen för ett förbud trycker för nära deras ideologiska centralnerv? Eller är det misstanken att de flesta av de partier som nu driver totalförbudet, om de berörda invandrargrupperna plötsligt utvandrade, skulle vända hundraåttio grader och förklara hur ”tiden är mogen” för antalsneutral äktenskapsbildning?