När vaknar EU-debatten?
Valdagen för Europaparlamentsvalet infaller för Sveriges del söndagen den 26 maj. Exakt tre veckor efter SVT:s partiledardebatt. Tidsmässigt var den välplacerad; som det ser ut just nu skulle det inte skada med lite information om valet och om de olika politiska alternativ som finns till hands.
Enligt en mätning som gjordes av Ipsos precis i slutet av april vet nämligen majoriteten av svenskar ännu inte att det ens är EU-val nu i maj. Och av de som vet att valet stundar är det hela tjugofem procent – var fjärde medveten väljare, alltså – som inte vet vilket parti de skall rösta på.
Än så länge har ju också partierna verkat ganska så sömniga när det gäller kampanjandet inför valet, även om det har gjorts en del utspel.
Sammantaget hade det alltså varit välbehövligt med en stor partiledardebatt om valet på statstelevisionen.
Den chansen sjabblades dock bort. Det tog nästan tjugo minuter av debatt innan EU ens nämndes. Större delen av debatten kom i stället att ägnas åt olika politiska frågor av mer inrikespolitisk karaktär.
Om det skall skyllas på partiledarnas insatser eller SVT:s styrning av debatten kan diskuteras, men oavsett vad så vittnar det om hur lågprioriterat EU–valet ändå är. Trots alla stora ord från exempelvis Stefan Löfven (S) och Annie Lööf (C) om hur oumbärliga just deras enstaka parlamentsledamöter är i Europaparlamentet för kampen mot nationalism, extremism och för demokratin tycks denna närmast apokalyptiska strid inte ha varit så pass angelägen att den ägnades någon nämnvärd uppmärksamhet.
Som för att åskådliggöra det nya politiska läget hade SVT ändrat hur partiledarna stod placerade under själva debatten. Till vänster stod Januariöverenskommelsens partiledare. Till höger i studion stod Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Moderaternas Ulf Kristersson. I mitten, mellan de två blocken, stod partiledarna för Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson.
Det blev tydligt hur pass bundna Januariöverenskommelsen partier blivit av varandra. Varken Annie Lööf (C) eller Jan Björklund (L) framstod som oppositionella, utan lade i istället energin på att kritisera sina forna allianskollegor – till och med den M-KD-budget som klubbas igenom i riksdagen innan januariöverenskommelsen ens var påtänkt. Löfven och Lövin å sin sida gav också Centern och Liberalerna sin uppbackning. Ett vänsterliberalt block tycks cementeras.
Sjöstedt visade sig dock mer självständig gentemot den januariöverenskommelse-regering som hans parti är med och stöder. Därmed fortsatte han den kritiska linje gentemot regeringen han har visat prov på den senaste tiden. Det bidrog till en bitsk debatt, men var egentligen mest ”buller i marginalen” med Åkessons ord – ingen tror att Sjöstedt på allvar kommer fälla den sittande regeringen.
Söndagens debatt bekräftade alltså det nya läge som gäller i svensk politik. Men för den som hade önskat sig vägledning inför det kommande EU-valet gavs föga att gå efter.
