Nedstängning utan proportioner
Från och med onsdag gäller nya restriktioner och råd. Att dagen för åtgärderna ändrades mitt under pågående presskonferens från fredag har skapat viss förvirring. Öppningar, stängningar, siffror och datum har kommit i en strid ström från presskonferenserna. Inte ens regeringen hänger med i svängarna.
Maxtak på offentliga evenemang sätts till femtio personer, om arrangören kräver vaccinationsbevis kan man ta in max femhundra inomhus. Om det är fler än tjugo måste man sitta med en meter mellan sällskap på max åtta personer. Sifferexercisen tar aldrig slut. Målet är att minska smittspridningen och lätta på trycket på vården.
Det ser mörkt ut vad det gäller smittspridningen i Folkhälsomyndighetens statistik. Rekord i nya fall. Men jämför man intensivvården och smittans dödlighet med tidigare toppar är det desto svårare att se vad som föranleder restriktionerna.
Smittspridningen är redan hög men få blir allvarligt sjuka. De som blir det är oftast ovaccinerade. Utgångspunkten att åtgärderna får effekt på smittspridningen eller vaccinationsgraden är illa underbyggt. Efter två år och med hög vaccineringsgrad är det inte proportionerligt att införa sådana åtgärder.
”Hög smittspridning är inte skäl nog för nedstängning om effekten av åtgärden uteblir.”
Som det har sagts på otaliga pressträffar är efterlevnaden den stora knäckfrågan när åtgärder sätts in. Sverige skickar inte poliser för att få sjuka att isolera sig, utan inför istället signalåtgärder avsedd att hantera smittspridningen. Desto längre tiden går och desto mer smittan blir som en vanlig säsongsinfluensa, desto mer absurt blir dock inskränkningar i människors liv och leverne.
Hög smittspridning är inte skäl nog för nedstängning om effekten av åtgärden uteblir. I andra led behöver riskerna ställas mot vad man i normalläge accepterar för att leva i ett fritt samhälle. Som nättidskriften Kvartal rapporterat (7/1) kan man utifrån data från Statistiska Centralbyrån och Folkhälsomyndigheten inte se någon överdödlighet för förra året, något som dock går att se för pandemins första år 2021.
I den mån det fortfarande finns ett problem är det att den svenska slutenvården inte är dimensionerad för influensapatienter. Den ovaccinerade gruppen som belastar vården är vad man i dagens läge behöver nå. Hoppet sätts till vaccinationsbevis och att denna grupp nu skulle gå och sukta efter att stora evenemang. Men om det stämmer med verkligheten är osäkert. Vad som kan sägas är dock att det skapar mer problem för den vaccinerade befolkningen än de som regeringen försöker straffa.
Träffsäkerheten för vaccinationsbevis är nära noll. Alla träffas av det, även personer med skyddade identiteter eller som saknar BankID. Osäkerheten kring vad som krävs leder till avbokningar och inställda evenemang.
Egentligen behöver man hitta sätt att nå personerna som riskerar att hamna på intensiven. Men istället tar man till samma verktyg som tidigare. Var är vändpunkten från en kris som kräver extraordinära ingrepp till en normal influensavåg? Frågan är om den inte redan är nådd.
