Nödläge eller allvar?

Medieuppgifter gör gällande att man skall akta sig för att kritisera Greta Thunberg. I alla fall om man är en medelålders man med alltför ljus hudfärg. Det är ett tecken på att man känner oro och panik över att en ung kvinna säger saker. Det kan tyckas lite motsägelsefullt eftersom Thunberg vill att alla skall känna just oro och panik, men okej.

Ledare • Publicerad 3 december 2019

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Så vi kritiserar inte, vi bara ställer frågan: Vad har kolonialism, rasism och patriarkat med klimatet att göra? För enligt Thunberg har dessa förtryckarsystem (”systems of oppression”) både skapat och underblåst klimatproblemet.

Ja, hon har faktiskt skrivit under på det. Och dessutom att regeringar måste ta sitt ansvar och avveckla allt det där. Alltså för klimatets skull. Men vi är förstås inte kritiska. Vi låter bara frågan hänga i luften.

Annons

EU-parlamentet skall däremot vara något mindre riskfyllt att misstro så låt oss göra det då. Parlamentet har helt i Thunbergs anda inte bannlyst patriarkat och rasism och så men väl utlyst klimatnödläge i hela Unionen.

I Sverige, till skillnad från till exempel Norge och Lichtenstein, råder det alltså ett formellt nödläge. Det är bara det att det inte betyder något, annat än att parlamentsledamöterna vill visa att de gör skäl för sina arvoden och att de är engagerade i miljön. Rent konkret kommer inte ett smack att hända annat än att det där läget är utlyst.

De vill visa upp en bra sida av sig själva. Som påpekats kommer de inte att sluta åka fram och tillbaka till Strasbourg varje månad för att ha parlamentssessioner. De kommer fortsätta flyga hem till sina egna länder på helgerna. Visst, kanske några tappra väljer bort köttet i parlamentsmatsalen. För planetens skull.

Men skall man ta det där med nödläge på allvar kunde man fundera på kärnkraft. Man kunde tänka sig att man byggde moderna reaktorer, alltså inte billiga sovjetiska fyrtio år gamla som i Tjernobyl, och började producera miljövänlig el. Man kunde tänka sig att åtminstone de svenska EU-parlamentarikerna erkände att det var dags att utöka den svenska kärnkraftskapaciteten rejält, kanske så pass att vi kunde börja exportera till Polen så att den där kolen äntligen kan börja fasas ut.

En del gillar inte kärnkraft. Men ordet ”nödläge” brukar handla om att man skall vara tvungen att bita ihop inför sådant man annars inte gillar. Om inte det där ”nödläget” är värre än att man ens vill börja resonera i termer av kärnkraft, vad är det då egentligen värt? Misstanken börjar ju gry att det främst handlar om att uppamma emotioner snarare än något annat.

Nu skall man ju som sagt vara försiktig med kritik här. Så låt oss kalla det en oskyldig jämförelse. Både Greta Thunberg och EU-parlamentet verkar ha det gemensamt att den största otjänst man kan göra dem är att ta det de säger på fullt allvar.