Nordens Jerusalem bakom ny järnridå
När Gudrun Persson från Totalförsvarets Forskningsinstitut talar så lyssnar man. Det etablerades som sanning för exakt ett år sedan när hon med profetisk klarsyn och utan överord varnade för ett Ryssland som samlade sig till en långvarig konflikt med Väst. Under årets Rikskonferens i Sälen återkom hon med nya perspektiv i ljuset av offensiven i Ukraina: Kriget är det nya politiska systemet i Ryssland.
Det är en plågsam tanke, att krig kan bli den medicin (eller drog) som håller liv i en dödssjuk samhällskropp. Men man behöver inte umgås med den tanken särskilt länge för att inse att den är sann. Det finns många exempel på regimer och nationer som samlats av att ha en yttre fiende, och för Rysslands del har denna samling förberetts noga med tilltagande censur och propaganda.
Vi måste vänja oss vid att ha en aktivt krigande fiende i öst. Har man små barn har de bara hört talas om Ryssland som en stat som för ett orättfärdigt krig riktat västerut. Det kan hända att barnen inte kommer att behöva ändra den världsbilden under hela sin livstid.
En oväntad effekt av kriget är att intresset för berättelser från Finland blivit större. Våra fåordiga grannar bär på erfarenheter av krig och fördrivning som för många inte varit användbara i fredstid och modernt liv, annat än till att upprätthålla en högre beredskap.
I Sveriges Radio pågår just nu en dokumentärserie om Karelen och Viborg. Fyrahundratusen människor evakuerades inför hotet från sovjetiska trupper när Finland efter fabricerade krigsursäkter drogs in i världskriget. När dammet lagt sig hade Finland förlorat en tiondel av sin yta och landets näst största stad.
Viborg liknas vid Jerusalem i radioprogrammet. Det var en urgammal stad som präglades av den gamla tidens mångkultur. En kvinna född i Viborg berättar att man sade att en Viborgare går på fyra ben, med vilket man menade att man talade fyra språk: svenska, tyska, finska och ryska. Men en anledning till det storslagna smeknamnet är förstås att staden gav upphov till en diasporakultur där personer med rötterna i Viborg i olika föreningar hållit kultur och minnen vid liv.
Karelen var fram till andra världskriget en omstridd plats. Under 1800-talet blev området mycket betydelsefullt för det finskspråkiga Finland. Berättelserna som blev Kalevala samlades in där och den musikaliska folkkulturen skapade genom sin starka identitet gränser mot öst som förebådade Finlands självständighet. Den finska nationalismen ledde till stridigheter under tjugotalet och sovjetiska tvångsförflyttningar genomfördes för att spä ut och kväva den karelska identiteten.
Gudrun Persson nämnde i årets föredrag en ukrainsk poet vid namn Kateryna Kalytko som skrivit om att kriget ger fri sikt åt ”tre generationer framåt i hatets ärliga ljus”. I Finland (och Sverige för den delen) är den sista generationen som upplevde förlusten av Karelen fortfarande vid liv. De vet vad det innebär att förlora allt och kan nu få se en hård nationsgräns dras mellan dem och Viborg. Ryssland kan inte behandlas som land bland andra om krig är det nya normala.