Ny vinkel kan ge ny politik
Det är få saker som är så skrämmande för den hårt arbetande delen av Sverige som larm om att ingenjörsutbildningarna inte håller måttet. Men det var vad läsare av Dagens Nyheter fick sig till dels om de i förra veckan läste debattsidan. Företrädare för nitton lärosäten varnade för att antalet lärarledda timmar på naturvetenskapliga och tekniska utbildningar halkat efter och att det sannolikt krävs politiska insatser för att lösa det hela. Mycket kan få gå fel i vårt land, men om vi inte längre får fram kreativa ingenjörer med kapacitet till självständigt tänkande kommer vi börja känna hur marken gungar under våra fötter.
Dessa ingenjörer är nämligen några av våra mest produktiva medborgare, och produktiviteten är avgörande för att vårt samhälle inte skall tvingas till obehagliga och dyrköpta omförhandlingar.
Produktiviteten är så viktig att finansminister Elisabeth Svantesson (M) i går tillsatte en kommission som skall undersöka vad som hänt med den och till nästa sommar avlägga delrapport om vad man kan göra för att få fart på den.
P-ordet handlar om hur mycket pengar som varje arbetad timme i vårt land genererar. En hög summa tyder på en avancerad ekonomi som får fram eftertraktade varor och tjänster, en låg summa avslöjar en ekonomi där en stor andel medborgare sliter hårt för att få ihop till brödfödan. Så kallade surt förvärvade slantar.
Finansministern poängterade att produktivitetsökningen varit låg under ganska många år nu. Och att det kommer att ge oss problem i framtiden, när förväntningarna på och behoven av välfärden enligt alla mått kommer att öka. Färre skall ta hand om fler, och de dem mer.
Sverige och Finland genomgick en parallell resa under nittiotalet fram till ungefär 2005. Då låg ökningen av produktiviteten på över tre procentenheter per år. Det var såpass mycket att det drev på tillväxten i ekonomierna och innebar att man slapp fundera över otrevliga målkonflikter. Sådana som uppstår när tillväxten går mot noll och ingen kan bli rikare utan att göra det på någon annans bekostnad.
Den trenden drevs till stor del av första vågens digitalisering och persondatorns genombrott. Många företag och sektorer blev väldigt mycket mer effektiva och produktiva än tidigare. Det är osannolikt att vi kommer att få se samma utveckling igen, även om vissa anser att den artificiella intelligensen kommer att orsaka ett liknande svedjebruk med gamla arbetssätt som bränsle.
Målet behöver inte vara att vi skall återgå till en ökningstakt som berodde på väldigt specifika faktorer, men målet bör vara att vi skall ta igen det vi tappat i förhållande till jämförbara länder. Att undersöka produktiviteten är ett nytt sätt att ta sig an de samhällsproblem som sedan ett antal år präglar Sverige och kan ge nya friska perspektiv på dem.
Det finns många faktorer som påverkar produktiviteten, inte enbart kvaliteten på ingenjörsutbildningarna, och kommissionen har fått uppdraget att söka vitt och brett. Det är mycket positivt att regeringen tar sig tid att agera långsiktigt även när läget är pressat.
