Nytt hot mot demokratin

Vi har skrivit om och om igen, om det som i debatten av någon anledning kallas djurrättsaktivism. Alltså företrädesvis unga människor ur en ombonad medelklass som sätter i system att hota och trakassera lantbrukare. En aggression som är av sådan art att ordet ”aktivism” inte har med det hela att göra. ”Djurrättsterrorism” bör vara den mer rättvisande benämningen. Men eftersom rättsväsendet inte bryr sig om att skärskåda det här på det sätt som behövs har ett sådant begrepp inte kommit att användas.

Ledare • Publicerad 5 november 2020 • Uppdaterad 3 december 2020

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Men det kanske blir ändring på det. Små steg märks. Till exempel har nu Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) bedömt läget så pass allvarligt att man har lämnat en skrivelse till rikspolischef Anders Thornberg. Man argumenterar för att djurrättsbrottsligheten nu har nått sådana proportioner att den är ett hot mot svensk livsmedelsproduktion.

Det är ett dramatiskt påstående som bör få den uppmärksamhet det förtjänar. En brottslighet som utgör ett hot mot svensk livsmedelsproduktion. En gång i tiden hade något sådant renderat ett uttalande från statsministern.

Annons

LRF menar vidare att de djurrättskriminella skall betraktas som ett hot mot demokratin. Och det är inte svårt att se kopplingen. De sätter i system att hota lantbrukare till tystnad om vad som händer. Sådant utgör ett kriterium för systemhotande brottslighet.

Och det blir alltså bara värre. De är som en smitta de där djurrättsterroristerna. Och nu tyder en del på att de bokstavligen bär smitta med sig. Expressen rapporterar om hur deras intensifierade terror mot gårdar i Skåne går hand i hand med salmonella. LRF misstänker att förövarna tar med sig smittan där de drar fram. En rättegång om detta skall strax hållas i Danmark.

Men som också framkommer i samma bild är att polisen har lyckats angripa det här på ett framgångsrikt sätt. Åtminstone i Västra Götaland. Där utsågs en ämnesansvarig som höll ihop de olika anmälningarna. Man såg dem inte längre som spridda brott utan sammanhang utan förutsatte att det fanns någon slags central systematik bakom skadegörelsen, hoten, försöken till mordbrand, och man var ute och lyssnade noga på vad de drabbade vittnade om. Man uppmanade dem också att faktiskt anmäla allt som hände.

Riktigt polisarbete med andra ord.

Det kanske är lite elakt att skriva så, men det som behövs är ju en mental omställning hos rättsväsendet. Att man slutar vara naiv och ser allvaret. I Västra Götaland finns problemet kvar men i märkbart mindre omfattning sedan de började ta fast och lagföra brottslingarna. Där säger polisen uttryckligen, precis som LRF, att det bör betraktas som ett brott mot demokratin.

Alltså: Det går att få bukt med eländet. Det handlar om en så – faktiskt – enkel sak som att förmå rättsväsendet att förutsätta ett mönster istället för en massa enskildheter. Hur tänker man i polisregion Syd?