Oansvarigt av operatörer

Om misstanke om ett allvarligt brott finns kan brottsbekämpande myndigheter begära ut information gällande när, var och hur kommunikation har skett. Något innehåll får aldrig avslöjas. Större operatörer har inte haft några problem att komma i gång med den obligatoriska lagringen. Nu erkänner dock vissa mindre aktörer att de inte efterlever den nya lagen och skyller bland annat på att de inte vet vad de ska göra, att lagen är luddig och att regeringen inte har tagit hänsyn till den tekniska verkligheten.

Det går att förstå att det kan upplevas som mer resurskrävande för mindre företag att anpassa sig till en ny lag. Däremot är det oacceptabelt ur rättssynpunkt. Skäl finns att undra om tekniken som krävs för att lagra uppgifter om kommunikation verkligen är så komplicerad som vissa operatörer menar när såväl Telia som Tele2 och Tre klarar av att hantera den.

"Vi är inte i gång än eftersom vi inte riktigt vet vad vi ska göra", uttalar sig Jon Karlung, vd för internetoperatören Bahnhof, i en artikel i Svenska dagbladet i går. I artikeln målas datalagringsdirektivet upp som ett fiasko, snarare än att vissa operatörers nonchalanta inställning till svensk lagstiftning beaktas.

Tankarna förs till motståndet som fanns mot att datalagringsdirektivet skulle börja gälla i Sverige. Motståndet måste ses mot bakgrund av en politisk agenda som har drivits av personer som inte vill se internet som en del av rättssamhället. Möjligen är det så att det fortfarande finns en viss motsträvighet till direktivet och därmed marknadsandelar att plocka hem hos de som kan tänkas ha intresse av att polisen inte kan få tillgång till vissa uppgifter.

Det främsta argumentet som användes mot datalagringsdirektivet var att det var ett hot mot medborgarnas integritet. Det är av vikt att den offentliga makten utövas med respekt för den personliga integriteten, men när begreppet integritet används oreflekterat riskerar det att bli ett svepskäl för laglöshet på internet och därmed urvattnas.

För är det egentligen inte bättre ur integritetssynpunkt att det finns ett tydligt direktiv som talar om att operatörer ska lagra information under en begränsad tid - och sedan radera den totalt – än att hanteringen sker helt oaktsamt? De mindre operatörerna medger indirekt att de saknar kontroll över sina system. Det, om något, är ett hot mot den personliga integriteten.