Ombudsmannen för efterkloka vuxna
Så går det en tid. Företaget växer, men männen blir osams. Vi ska dela på tillgångarna, säger den ena. Nej, firman är ju min säger den andra.
När Nyheterna på TV4 får höra talas om historien skickar de ut en reporter:
"Sverige ska vara ett rättvist land, men på det här området är det katastrof. Har du inte skrivit ett kontrakt så har du inga rättigheter. Alla pengar jag gav till min affärspartner är nu borta", säger Niklas som egentligen heter något annat.
Niklas borde förstås ingått som gemensam ägare redan från början. Den misstro affärsmännen trodde sig finna i kontraktet handlar i själva verket om omsorg. Vi vill varandra väl, och just därför skyddar vi varandra.
Affärstvister går förstås inte att jämföra med ett äktenskap där det förvisso kan vara ett företag att ta hand om ett barn. Men barnet är inget företag, utan en person. Det gör frågan om kontrakt än viktigare.
Med sambolagen har lagstiftaren i princip tvingat två parter att ingå ett kontrakt. Den som vill ha en oreglerad relation måste reglera den, medan den som tror att en relation är reglerad ofta blir varse hur svagt skyddet är. Sambolagen har stor betydelse i en mening, den skapar förvirring.
Det var så här Niklas egentligen uttryckte sig när Nyheterna intervjuade honom: "Sverige ska vara ett jämställt land men på det här området är det katastrof. Är du inte gift så har du inga rättigheter. Jag har missat hela den första spädbarnstiden med mitt barn".
Det är inte det enda Niklas har missat. När ett gift par får barn blir det automatiskt delad vårdnad, men i många samboförhållanden blir mamman ensam vårdnadshavare. För att få lika rättigheter måste pappan skriva på ett faderskapsintyg och få den gemensamma vårdnaden godkänd av socialtjänst eller tingsrätt.
Barnombudsmannen vill nu ändra lagen så att gifta och sambor likställs när det gäller vårdnaden om gemensamma barn. Myndigheten har uppenbarligen identifierat ett problem. Omkring 400 000 barn lever i dag med föräldrar som är sambos.
Men varför föreslår då inte ombudsmannen att sambopar bör ingå äktenskap om de vill värna sig själva och sina barn? Varför lagändring istället för nationell upplysningskampanj? Erbjudandet om ett juridiskt skydd finns redan på plats. Det är bara att skriva på ett papper. Inte ens en tårtbit efteråt är nödvändig.
Men Barnombudsmannen kanske inte är barnens ombud, utan efterkloka vuxna människors röst i samhällsdebatten?
