Ordhets räddar inte världen

Stanford University släppte nyss en ordlista med “skadliga ord” som skulle plockas bort från lärosätets hemsidor. Orden skulle bytas ut mot mer politiskt medvetna ersättningar som ansågs mer acceptabla att använda. Flera förslag i listan fick många att höja på ett ögonbryn eller två. Av förklarliga skäl.

Ledare • Publicerad 2 januari 2023

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Exempelvis menade författarna till listan att man inte skall använda begreppen “latino” eller “latina” om amerikaner med latinamerikansk bakgrund utan det nya könsneutrala “latinx”. Det komiska i sammanhanget är att 76 procent av amerikaner med latinamerikanskt påbrå aldrig ens hört talas om ordet ”latinx”, och bara 3 procent uppgav att de använde det i sitt vardagsliv (Pew Research Center).

Man skulle inte använda det engelska ordet “brave” eftersom var kulturellt okänsligt mot ursprungsbefolkningen. Den engelska varianten av “slå två flugor i en smäll” (killing two birds with one stone) ansågs normalisera djurplågeri och skulle skrotas. Man skall inte säga “invandrare” utan “person som invandrat”. Ordet “bemästra” skulle inte användas för det tydligen associerades med slaveriet. “Beroende” skulle bytas ut mot “tillägnad”. “Galet” ansågs vara funkofobt och skulle bytas ut mot “överraskande”. Ordet tondövt ansågs också funkofobt. Och festligast av allt: själva ordet “trigger warning” skulle skrotas för att “trigger” kan stressa upp folk.

”Det framstår snarare som projekt för privilegierade (och uttråkade) människor att fördriva tiden med.”

Annons

Även här i Sverige har liknande tendenser synts när det kommer till försöken att göra ordlistor och nyord till någon form av hjälpmedel i rättvisefrågor. I kommuner såsom Göteborg och Stockholm har man velat utreda hur man skall “könsneutralisera” ord såsom elvamannaplan, byggherre och tjänsteman. Allt detta skulle göras för att hjälpa jämställdheten. Men i ärlighetens namn blev det mest tom symbolpolitik som knappast jämnade orättvisorna med marken.

Utöver ibland rena faktafel och stora doser godtycklighet, visar ordlistorna en överdriven fixering vid “lyxproblem”. De löser “problem” få förmodligen över huvud taget anser vara problem. De antyder också att folk skulle ha någon ond avsikt och göra sig förtjänta av tillrättavisningar genom att använda ord och uttryck som få generellt ansett vara “problematiska” fram till en halv sekund sedan.

Världen innehåller långt mer orättvisor och svårigheter än några ord hit och dit. I tider av högre levnadskostnader och osäkerheter i omvärlden blir detta extra tydligt. Att slösa tid på att in absurdum söka efter ord att problematisera, gör i slutändan ytterst liten materiell nytta i vanliga människors vardag. Det framstår snarare som projekt för privilegierade (och uttråkade) människor att fördriva tiden med.

Så nej, vi behöver inte fler ”woke”-dränkta ordlistor. Snälla –och tack.