Annons

Oron som inte tas på allvar

Malmö är staden där polisen kallar invandrare för blattejävlar, där israeliska idrottsmän inte är välkomna och där stadens judar förföljs och trakasseras. En stad med dödsskjutningar, hatbrott , etniska konflikter och stenkastning mot brandmän. Det är i varje fall den bild som träder fram i nyhetsförmedlingen.
Ledare • Publicerad 10 januari 2012

Oron människor känner, inte bara i Malmö, för brottsutvecklingen är påtagligt stark. Av Valundersökningen från 2010 framgår det att ”ökad brottslighet” är det som flest väljare (80 procent) bedömde som mycket eller ganska oroande.

För att låna valforskningsprofessorn Henrik Ekengren Oscarssons ord: resultatet är intressant mot bakgrund av att brottslighet nästan inte behandlades alls i valrörelsen inför riksdagsvalet.

Annons

Är då rädslan för brottsligheten överdriven? Eller kanske till och med obefogad?

För det första: Synen på brottslighet tycks ha tappat sin ideologiska laddning. Politiken kretsar allt mindre kring människosyn och idéer och alltmer kring koncensus inom forskningen. Men kriminologin är inte opolitisk. I botten finns en uppfattning om människan som i första hand en produkt av den sociala omgivningen och i andra hand som en individ med moralisk och fri vilja. Det personliga ansvaret tonas ned, och fokus läggs på annat än brottslingen och den brottsliga gärningen.

För det andra: Varje gång debatten om brottslighet tar fart leds den in i den återvändsgränd kriminologerna skyltat till. Där man inte kommer längre än till svaret att våldet inte ökat, utan att vi bara är mer benägna att anmäla brott.

På det sättet förminskas den oro människor känner. Enkom för att den inte har någon täckning i Brottsförebyggande rådets statistiska underlag.

Men statistiken speglar nödvändigtvis inte verkligheten på ett rättvisande sätt. Prioriterar polisen människohandel tas medel från narkotikabekämpning. Läggs resurser på fart- och nykterhetskontroller tas de från utredningar om misshandel och stölder, et cetera. På orter där polisen inte finns lär heller inga brottsbekämpande initiativ tas. Något som i sig kan påverka benägenheten att anmäla brott.

Om kriminologerna ändå har rätt bör politikerna ställa sig frågan varför antalet anmälningar ökar. Ett svar på den frågan skulle kunna vara att acceptansen för våldet har minskat. Då handlar det om en värdemässig förskjutning och ett politiskt efterfrågebehov av åtgärder.

Den allra mest oroade gruppen i fråga om brottslighet röstar på Sverigedemokraterna. Partiet har också insett potentialen och försöker gifta samman kriminalpolitiken med invandringskritiken.

Men det är framförallt brottslighet som oroar väljarna, inte invandring. Av valundersökningen framgår att 13 procent är mycket oroade över en ”ökad invandring”. Om övriga partier ägnade större kraft åt frågor relaterade till brottslighet torde därför intresset för ett parti som SD minska.

Det huvudsakliga skälet borde dock vara ett annat; att ta människors oro och problembilder på allvar.

Marcus Svensson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons