Överdrivet om betygsinflation

Så många "rätt" om betygsinflation förekommer annars inte i debatten. Problemet överdrivs för att driva skolan i mer enhetlig riktning. Det har varit ett sätt för exempelvis Lärarnas Riksförbund att kritisera de stora kommunaliserings-, valfrihets- och friskolereformerna från början av 1990-talet.

När Björklund la fram sina bevis för att det förekommer betygsinflation pekade han på internationella studier som visade att kunskaperna försämrats och diagram som visar att betygen stiger. Det låter allvarligt, eller hur? Men stämmer det?

Till grund för misstanken om betygsinflation ligger ekonomiska teorier. När en verksamhet konkurrensutsätt så måste de olika aktörerna konkurrera med något för att dra till sig elever. En frestande tanke är att se betygen som ett sådant konkurrensmedel.

Att skillnader finns i betygssättning mellan olika skolor råder det ingen tvekan om. Men så finns det heller inget objektivt sätt att mäta kunskap på. Orsakerna kan ha betydligt fler förklaringar än konkurrens, som skilda traditioner och bildningskulturer. Tidigare undersökningar från Stockholm har visat att det framförallt varit skolor i resurssvaga områden som delat ut högre betyg. I resursstarka områden visade sig betygen tvärtom för låga - möjligen som en konsekvens av en tradition med högt ställda krav.

Bland de seriösa studier som gjorts framkommer inga starka bevis för betygsinflation. I en av de senare undersökningarna stannar betygsinflation vid att vara ett antagande. Det är nationalekonomen Jonas Vlachos som på uppdrag av Konkurrensverket granskat hur konkurrensen påverkat betygssättningen. Effekten visade sig vara liten. Skillnaden mellan kommunala skolor och friskolor klassas som försumbar.

På tisdagen presenterade Skolverkets enhet för utbildningsstatistik en promemoria om betyg och studieresultat för 2010/2011. Av den framgår att den genomsnittliga betygspoängen i stort sett varit oförändrad de senaste nio åren. Från 2002/2003 har de pendlat mellan 14,0 och 14,1. Var finns betygsinflationen?

Någon dramatisk ökning av betygen går alltså inte att urskilja. Så mycket längre tidsperspektiv är svåra att ha. Före 1998 var ju betygsmedelvärdet konstant. Betygssättningen var relativ. När faktiska kunskaper mäts, ja då ökar förstås också skillnaderna mellan skolor och olika orter. Det är också med viss försiktighet man bör närma sig de internationella studierna som rankar den svenska skolan. Inte heller de är jämförbara över tid.

Betyder det att Jan Björklund har fel? Nja, det är knappast fel att sträva efter att kvalitetssäkra betygen. Den nya skollagen ställer också upp tuffare krav.

Men vad som i förlängningen riskeras med en överdriven debatt om betygsinflation och en stärkt koppling mellan nationella prov och betyg är att andra kunskaper nedvärderas. Att uppföra sig, komma i tid och visa respekt för sin omgivning bör rimligen också påverka. Hur ska annars skolans fostrande uppgift göra sig gällande?