På jakt efter värden

Många jaktlag ger sig ut redan i dag, några väntar till helgen. För samtliga har förberedelserna pågått under en tid. Bakom jakttimmarna i skogen ligger organisationsarbete och praktiska tag. Jakttornen har renoverats och ny reflexväst har inhandlats. Tilldelningen av älgar i de olika områdena är klar. I Tegnaby och Billa har man till exempel tilldelats tre vuxna hondjur, två tjurar och sju kalvar. Reglerna är tydliga. På varje pass får endast två älgar skjutas. Den första älgen måste ha fallit innan fler djur påskjuts. För de rutinerade jägarna är procedurerna välbekanta. Någon är med för första gången och upptas snabbt i laget. Det är en särskild anda i jaktlaget, i jägarkåren i stort. Samtidigt är det inte särskilt märkvärdigt, för det är så naturligt. Den jäktade tillvaron är långt borta när naturen och gemenskapen ligger i fokus.

För den utomstående finns mycket som kan verka mytomspunnet, med skogen, det vilda och jakten. Troligen ligger det något i förhållningssättet till naturen. Den som är van att vistas i skog och mark och många gånger förut varit med när ett djur faller ser det inte som så kallade naturvänner som sett älgar på Skansen och delvis förfasas över fångenskapen, men också över faktumet att de jagas i det fria. Viltfrågorna har polariserats kring vargen och bilden av jägarna som förmedlas där har till viss del spillt över på kåren i stort. Älgjakten är visserligen långt i från lika upptrissad som vargfrågan, men misstänksamheten mot jägarna hänger i luften hos de personer som ser främmande på verkligt natur- och friluftsliv.

Anledningen till jakten är dels att hålla älgstammen stark och livskraftig och dels att skydda skogen från förstörelse. Jägarnas och markägarnas intressen sammanfaller oftast och många markägare deltar själva i jakten. Jägarnas insats är dels också viktig för trafiksäkerheten. Med vissa undantag gäller jakten även vildsvin, som blivit ett ökande problem i trafiken. Säkerheten är grundläggande i sammanhanget och jakten bedrivs så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara.

Hänsynsfullheten, gentemot naturen, omgivningen och medmänniskorna, som genomsyrar den svenska jägarkåren, i stället för misstänksamheten, skulle fler lära av.