Pavlovsk politik
Årets Nobelpris i ekonomi skall snart överlämnas till Richard Thaler som enligt motiveringen ”byggt en bro mellan ekonomiska och psykologiska analyser av beslutsfattande”. Han är den som fått ekonomer och politiker att allt mer överge tanken på att det finns en ”Homo Economicus”: en människa som agerar utifrån rationella ekonomiska incitament.
Att han får Nobelpriset just nu är ingen slump. Beteendeekonomin har blivit ett område i fokus för politiker som upplever att tidigare verktyg blivit slöa eller otillräckliga till utmaningarna vi står inför, till exempel klimathotet.
Miljöpartiet är nog det parti i Sverige som hittills visat störts intresse för teorierna om hur man kan påverka människor till att göra det rätta utan att använda ekonomiska medel. Metoden kallas beteendeinsatser av dem som omfamnar den och betingning av dem som är kritiska.
Det är kanske nästa steg från nittonhundratalets folkbildningsideal som präglat svenska partier i så hög utsträckning. När rösträtten infördes fick alla medborgare till slut dela på det stora ansvar som det innebar att välja beslutsfattare. Det sågs som en skyldighet att vara någorlunda insatt i politiska frågor och ideologier.
Beteendeinsatser går ut på att utan diskussion och debatt försöka påverka människor till att vilja eller göra det som är bra för dem. Det innebär ett underkännande av människors förmåga att ta del i det offentliga samtalet och ett underkännande av deras fria vilja.
Motivet är att det finns mycket av våra gemensamma pengar att spara om man kan få till en lyckad politisk betingning. Det är till exempel en förhållandevis liten del av befolkningen som är återfallsförbrytare. Om man skulle kunna påverka dessa personer med små beteendeförändrande insatser så skulle samhället bli lugnare och billigare. Välfärden används som argument för att undersöka sätt att förringa människor.
Metoderna och inspirationen kommer från reklammakarna. Att påverka människors val är något de har ägnat sig åt ett bra tag. Så varför skall inte politikerna göra det? Det är ju uppenbart att få är intresserade av att göra några större uppoffringar för att minska klimatpåverkan. Vad är problemet med att det blir lättare att göra rätt än att göra fel?
Problemet är att frågan om vad som är rätt kvarstår. Det är en ideologisk fråga som inte försvinner. Betingningsinsatser kommer inte begränsas till områden där det finns vetenskaplig konsensus. Och även där innebär det ett ideologiskt ställningstagande att låta vetenskapen styra.
Det avgörande är dock att politiker som omfamnar beteendeinsatser erkänner att de gett upp om att vinna förtroende för sin politik genom argument. Det innebär en ny typ av demokratiförakt som lär bli svårt att hantera i framtiden. Ett exempel på varför är författaren Göran Greider som vill att regeringen inför en sockerskatt för att hjälpa honom äta mindre godis.
