Polisen behöver en storstädning
Men precis den där ramsan upprepas i samband med Dagens Nyheters avslöjande av kriminellas infiltration inom polisen. Rikspolischef Petra Lundh deklarerar att ”Vi har nog historiskt sett varit ganska naiva”.
För ”självklart” skall polisanställda inte ha sexuella relationer med gängkriminella, slår hon fast.
Jo, det kan man tycka. Så självklart att man som utomstående måste stanna upp och blinka för att förstå att fenomenet över huvud taget existerar. Historien handlar alltså inte bara om att kriminella tar anställning inom polisen för att begå regelrätt infiltration utan också att poliser - även chefer - har förhållanden med kriminella. Mellan raderna förstås att det främst handlar om kvinnor som dras till ”farliga” män. Kriminella vet detta och ser till att fiska upp dem på dejtingsajter redan när de är på polishögskolorna.
Sedan 2018 har det gjorts över femhundra (!) anmälningar om misstänkta läckor från polisen direkt till kriminella, och minst trettio poliser har fått sluta. Det är makalösa uppgifter.
”Men rikspolischefen menar på fullt allvar att antalet anmälningar beror på att man har ett bra system för att upptäcka konstigheter.”
Men rikspolischefen menar på fullt allvar att antalet anmälningar beror på att man har ett bra system för att upptäcka konstigheter. Det är en logik med vilken man i så fall skulle sluta sig till att polisen i Norge eller Danmark har ett större problem än Sverige i det här avseendet, för att de ju inte har samma mått av anmälningar.
I alla händelser behöver vi inte oroa oss för mycket enligt Lundh, eftersom ”…de sista åren har vi verkligen jobbat på det här på ett systematiskt och strukturerat sätt”.
Det lugnar säkert de som lämnar känsliga uppgifter till polisen under löfte om anonymitet. Eller förväntas dessa kanske snarare ta intryck av svador som ”Vi behöver göra allt vi kan för att minimera det så mycket som möjligt. Det här är inget jobb som bara görs och sedan är det klart. Man måste jobba med det här precis hela tiden”.
Svensk polisorganisation behöver en beslutsam storstädning. Att det är en dagstidning och inte Polismyndigheten själv som fört just dessa sakernas tillstånd till allmänhetens kännedom är också det en bekräftelse. Men vi visste redan att det finns så mycket annat som är dysfunktionellt. Det behöver sägas högt att ett antal chefer inom organisationen bör skiljas från sina uppgifter.
Och tyvärr är problemet sannolikt ännu större än så. Det är uppenbarligen något som inte fungerar med nyrekryteringen. I dag är det många som söker sig till Polishögskolan. Det är inte så att man inte kunnat välja bort sådana som har illvilliga avsikter eller bristande omdöme. Det är något med själva urvalsprocessen som har gått snett och som behöver vridas rätt.
