Politikern JK

VAD HAR HAN egentligen på fötterna, justitekanslern Göran Lambertz, när han hävdar att poliser ljuger i rätten och därmed begår mened? I SVT:s Debatt berättade JK att det "finns poliser, före detta poliser och det finns före detta kriminella" som styrker hans påstående. Dessutom hänvisade han till, en artikelserie i tidningen Världen Idag. Det är knappast en blytung argumentation utan låter mer som ett samtal vid middagsbordet efter lite vin och ost på kvällen.

INTE HELLER ÖKAR trovärdigheten när Lambertz hävdar förekomsten av kåranda i vissa kretsar av polisen. Vilka dessa hemliga sällskap skulle vara nämner han av någon anledning inte. Vaga påståenden backas alltså upp av ännu svagare belägg.

Har JK grund för anklagelserna borde det rimliga vara att omgående låta utreda saken. JK saknar ju inte befogenheter i frågan som regeringens högste advokat. Han kan ju exempelvis ställa offentliganställda till svars för tjänstefel. Kräver JK en större utredning lär ingen kunna sätta käppar i hjulet för den.

Kritiken leder istället till att poliser känner sig träffade och utpekade. JK:s auktoritet som ifrågasattes efter Lambertz beslut att inleda en förundersökning mot Expressen för förtal, liksom när han på privat bevåg agerade för en dömd person förstärks minst sagt inte av tyckanden, uppfattningar och hänvisningar till en bok av en kriminell, när det gäller en så allvarlig anklagelse om brott inom poliskåren.

LAMBERTZ SOM HAR i vanlig ordning för svenska toppjurister en lång departementskarriär bakom sig agerar mer som politiker än som jurist. Det är åsikter och värderingar, inte domarens kodex "utom allt rimligt tvivel". Kanske är det här problematiken ligger - juridiken politiseras. Varför inte hämta nästa JK från det erfarna domarledet istället?

Martin Tunström