Politiserad religion
Den krympande och av partiledningen under senare år mer marginaliserade rörelsen tar uppenbarligen nya tag för att möta ett uppfattat växande intresse för skärningspunkten mellan religion och politik.
Mönstret att kristna organisationer hör till spjutspetsarna när det gäller att öppna majoritetssamhällets dörrar för invandrare och minoriteter känns igen - tvärtemot alla föreställningar om religionskonflikter mellan kristna och muslimer som länge torgförts i det sekulära samhällets forum. Den första muslimska folkhögskolan har vuxit upp som ett frö inom ramen för ett frikyrkosamfunds traditionella folkbildning. De första muslimska scouterna började sin vandring som en egen avdelning inom KFUK-KFUM:s förbund. Broderskapsrörelsens initiativ inom det som populärt kallas religionsdialog är således varken det första eller det sista. Skälet är enkelt: Troende människor respekterar varandra. Banden mellan judendom, kristendom och islam är starka, men tämligen okända i religionsrädslans land. "Islamofoberna" finns därför inte i kyrkan, utan utanför den.
I ivern att nå nya grupper som i hög grad röstar socialdemokratiskt har dock Broderskapsrörelsen vid flera tillfällen blundat för sina dialogpartners ideologiska hemvister. Man har valt att samarbeta i toleransens namn med mer extrema företrädare för svensk islam, något som SVT:s Uppdrag Granskning uppmärksammade 2006. Om Broderskapsrörelsen i andra sammanhang har verkat för "en öppen och bred folkkyrka" har den stöttat motsatta krafter inom svensk islam. I den kristna kontexten är man inkluderande. I den muslimska exkluderande. Möjligen spelar också medvetenheten in om att Mellanösternfrågan är viktig för många svenska muslimer som i familjepolitiken och synen på de små gemenskaperna och religiösa värden annars skulle kunna stå närmare andra partier än socialdemokratin.
I Broderskapsrörelsen som marknadsför orden "kristen vänster" är det en vanlig uppfattning att de socialdemokratiska värderingarna direkt härstammar ur det kristna budskapet. En hållning som i andra sammanhang kritiseras hårt för att inte göra någon åtskillnad mellan politik och religion. Liknande uppfattningar har också den tillträdande muslimska ledarskribenten i tidningen, som kommer från SSU. "Muslimer röstar ofta rödgrönt. Våra värderingar stämmer bra med den solidariska politiken". En god muslim röstar således socialdemokratiskt, grönt eller möjligen på vänsterpartiet, enligt denna grundsyn. Vanligen brukar man höja ett varningens finger för religions inflytande över politiken, i det här fallet handlar det mer om en politisering av religionen. Broderskaps intressanta initiativ till en ny tidning går således hand i hand med en mycket traditionell kollektivistisk syn på en invandrargrupp.
