Public service-privilegiernas tid
Poirier Martinssons sammanfattning är allt generös. Men hans distinktioner är viktiga. Han påpekar att ”högern” alls inte är den enhet som Scherman vill ge sken av. Hårdföra public service-motståndare finns förvisso – och har goda poänger – men tillskyndare av public service som princip finns likaså.
Vad som i så fall förenar ”högern” är uppfattningen att public service kommit att kana iväg mot en oreflekterad vänsterideologisk samhällssyn och produktion av rent skräp som inte har eller bör ha med uppdraget att göra.
Att ”högern” i sin parlamentariska tappning likväl har valt att acceptera framtida former för verksamheten som i princip skapar en stat i staten är bedrövligt. Jan Scherman kan vara lugn – härifrån kommer sannerligen inga attacker, inte ens muspip.
Det är oerhört svårt att påvisa en vänstervridning av public service-innehållet eftersom varje enskilt fall kan avfärdas som anekdotiskt. Det går också att komma runt fallen med tolkningsridåer. Men Näringslivets medieinstitut har gjort ett försök. I rapporten ”Public service – en bastion för vänsterliberaler?” granskar man de femtio senaste fällningarna för partiskhet i Granskningsnämnden. Och man gör det mot fonden av den så kallade Gal-Tan-skalan som av några anses vara ett mer raffinerat analysverktyg än höger-vänster.
Resultatet visar på en bedövande kantring till fördel för de värderingar som präglar just vänsterliberalism.
Att Näringslivets medieinstituts rapport träffar en öm tå märks av att ingen av de högst ansvariga vill svara på frågor. När P1:s Medierna i lördags belyste rapporten vägrade Jan Helin som är programdirektör på Sveriges Television att vara med. Expressen gjorde strax därefter ett försök att få en kommentar av såväl honom som SR:s vd Cilla Benkö och SVT:s vd Hanna Stjärne men utan framgång.
Det är fräckt så att de borde rodna. Public service skall alltså inte bara verka utan någon form av formell tillsynsinstans, de ansvariga tar sig dessutom rätten att slippa svara på besvärliga frågor – även från andra medieaktörer.
Inte bara studien i sig utan även springa-och-gömma-sig-reaktionerna bär syn för sägen. Rör det sig om en organisationskultur som kan göra anspråk på sådan trovärdighet att de av riksdagen beslutade finansierings- och tillsynsprivilegierna är legitima? Vad tycker Jan Scherman? Här säger förvisso hela ”högern” nej. Ja, förutom dess representanter i riksdagen då.
Igår presenterade regeringen en proposition i vilken de vill förstärka förhandsprövningen av nya public service-tjänster. Hanna Stjärne motsätter sig. Förstås.
