Radioteaterns tragedi
I höstas uppmärksammade Radioteatern sommarens stora nyhetshändelse då en 11-årig kvinna av utländsk härkomst avvisades från ett SJ-tåg. I pjäsen förvandlades den unga tjejen till den judiska flickan Anne Frank. Konduktören var nazist. En manlig sådan - i verkligheten var det en kvinna. Som kanske inte kunde tillskrivas nazismens inneboende ondska. När fackförbundet Seko granskade händelsen gavs en helt annan bild av tågdramat än vad som skildrades i medierna. Men i Radioteaterns värld gavs alltså ytterligare en dimension. Där facket såg missförstånd och misstag tolkade Radioteatern in rasism, förtryck och underordning av den andre.
I verkligheten synes det inte finnas någon anledning att gnälla över närkingarnas intolerans. Den avvisade unga kvinnan fick om inte plats i härbärget så i ett privat hem.
Den politiserade agendan var nu inget undantagsfall. Nu är det klassbegreppet som gäller för Stina Oscarsson - chefen som tidigare ledde skuggutredningen som en parallell till regeringens kulturutredning. I ett informationsmeddelande om satsningen sägs att förra sommarens kravaller i London "inte var de hungrigas uppror utan de misslyckade konsumenternas som på detta sätt försöker ta tillbaka sin värdighet." Onekligen en ny tolkning. Klassbegreppet kopplas också till skotten i Malmö. Sociala dimensioner finns där, men är det inte reducera den organiserade kriminalitetens betydelse?
Stina Oscarsson har deltagit i ett antal arrangemang tillsammans med Socialdemokraterna. Hon uppmärksammades för att ha deltagit i en middag tillsammans med förre s-ledaren Håkan Juholt och andra kulturpersonligheter. I uppdraget som public service-chef ligger att möta lyssnare och samhällsföreträdare. Där ligger också ett visst krav på opartiskhet. En kulturchefs kravprofil ser där något annorlunda ut än chefen för Ekoredaktionens. Ett av teaterns uppdrag är till exempel rimligen samhällskritiken. Men det är skillnad mellan att vara chef på en fri teatergrupp med tydlig agenda och chef för public service-teater. Det är också skillnad att vara kulturchef på en institution i allmänhetens tjänst och chef för en kulturredaktion på till exempel Aftonbladet.
Kruxet är att Oscarsson själv deltar i debatter, men dömer ut andra som talar med tankesmedjan Timbro i kulturfrågor. En kulturdebatt för en tid sedan i Stockholm jämfördes med en kidnappning. Konstnärerna sålde både sig själva och ”hela den feministiska kampen" med sitt deltagande. Hon har kallat sig själv immun mot påverkan - efter middagen med Juhollt - men anser alltså att den som ens talar med politiska motståndare blir kidnappad.
En långtgående politisering av radioteatern leder i värsta fall till att förtroendet för radion och tv i allmänhetens tjänst urholkas. Och då minskar utrymmet för den teater som alla svenskar har möjlighet att ta del av.
