Rädslan är fienden
Perioden sedan 2014 har varit minst sagt klargörande vad avser Ryssland. I början av 2014 annekterades Krim och kriget i östra Ukraina inleddes. I september 2015 ingrep Ryssland i det syriska inbördeskriget. I maj 2018 förgiftades den före detta spionen Sergej Skripal i England. Nu har dessutom president Vladimir Putin tagit initiativ till en författningsreform som syftar till att säkra maktinnehavet. Mer konfrontation är att vänta. Men i den svenska opinionen märks inget av detta.
I en undersökning som har gjorts av opinionsföretaget Novus säger 38 procent av de tillfrågade att de är rädda för Ryssland som stormakt, medan 55 procent säger att de inte är rädda. 2014 var förhållandet det omvända, med en majoritet som sa sig vara rädd för Ryssland som stormakt.
I en intressant jämförelse har Novus även undersökt rädslan för USA som stormakt. 31 procent säger sig vara rädda för USA medan 60 procent inte är det. För USA-rädslan finns ingen tidigare undersökning att jämföra med, men det är rimligt att tänka sig en Trumpeffekt. Helt klart har också förhållandet försämrats. Hotet om handelskrig och ifrågasättandet av Nato har skadat förtroendet. I så måtto är det inte konstigt med en viss oro.
Att denna försämring i omvärldsläget leder till rädsla är dock illavarslande. I Svenska Akademiens ordlista definieras rädd som ”ängslig” och exemplifieras med att vara rädd för spöken.
Det är knappast eftersträvansvärt att den svenska befolkningen ska vara rädd i denna bemärkelse för någon annan stat. Däremot är det viktigt att befolkningen är införstådd med de säkerhetspolitiska realiteterna. Under alldeles för lång tid fanns en utbredd uppfattning om att Sverige på något sätt stod mittemellan USA och Sovjetunionen, trots en långtgående ”dold allians” med USA. Idag är samarbetet ännu mer djupgående.
I den mån en socialdemokratisk säkerhetspolitisk linje har kunnat urskiljas sedan 2014, har det varit att genom samarbete framför allt med USA kunna kompensera avsaknaden av Natomedlemskap. Mot den bakgrunden är det häpnadsväckande att hela 47 procent av S-sympatisörerna säger sig vara rädda för USA. Men Sverige sticker inte ut. I en opinionsundersökning som gjordes förra året i fjorton europeiska länder sa en stor majoritet att de skulle föredra neutralitet i en eventuell konflikt mellan USA och Ryssland.
I Sverige var andelen som ville stå på USA:s sida till och med större än i Natolandet Tyskland. Bilden av ryska säkerhetspolitiska prioriteringar är idag tydlig. ”Både Kina och Ryssland försöker nu på olika sätt att utmana USA:s dominans”, sa chefen för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Lena Hallin vid Folk och försvar-mötet i Sälen nyligen. Hallin lyfte fram den så kallade icke linjära krigföring som Ryssland har utvecklat för att nå sina politiska syften, en krigföring som strävar efter att påverka snarare än att eliminera.
Att skapa misstro och beslutsosäkerhet är centralt. Samtidigt ökar sannolikheten för situationer där beslut verkligen behöver fattas och tilliten inom samhället måste finnas. ”Sveriges närområde karakteriseras av ökad militär aktivitet och ökad utplacering av militära styrkor. Detta innebär en ökad risk för att det sker militära incidenter och konfrontationer som kan leda till eskalation”, sa Hallin. Ur detta ryska perspektiv är en situation där befolkningen känner rädsla, och dessutom lika stor rädsla för USA som för Ryssland, dessvärre optimal.
