Rättsliga principer i vågskålen

Den riksbekante i Grekland misshandelsåtalade Calle Jonssons föräldrar fick betala ett högt pris för rättegången som sedermera friade sonen från alla misstankar. En miljon kronor slutade notan på för advokatersättningar, översättningar av dokument och kostnad för tolkar. Utgifter som enligt familjen var helt nödvändiga för att sonen skulle få en rättvis rättegång.

Ty det grekiska rättsväsendets uppfattning om vad som är en rättvis rättegång skiljer sig från den svenska. Inte så att justiteimord begås i Grekland. Nej, men en misstänkts rättigheter till översättningar och advokathjälp skiljer sig från EU-land till EU-land. Bortsett från den viktiga men i vardagen juridiskt diffusaeuropakonventionen om mänskliga rättigheter saknas rättsliga minimiregler gällande rättigheter för misstänkta, samtidigt som den europeiska arresteringsordern möjliggör överlämnandet av misstänkta mellan medlemsländerna.

Det straffrättsliga samarbete som utvecklats så snabbt i EU baseras således helt på att unionsmedlemmarna litar på varandra. Vanligen fungerar också arresteringsordern klanderfritt och den är ett naturligt inslag i ett Europa där brottsligheten inte känner gränser. Men åklagarperspektivet måste också balanseras med ett advokatperspektiv. Häktningstider, rätt till översatta utredningar eller hur stor hjälp från ett juridiskt ombud som en misstänkt kan begära är exempel på skillnader i rättskultur mellan medlemsstaterna. I dag råder således inte jämvikt mellan åklagarens och advokatens vågskålar när rättssäkerhetsaspekten åsidosatts.

Vad som är självklart i en svensk rättssal kan vara otänkbart i en sydeuropeisk. Bakgrunden till detta rättssäkerhetsunderskott är helt enkelt att den så kallade Tammerforsprocessen sköt fart efter terrordåden den 11 september. I röken efter terrordåden försvann dessvärre rättssäkerhetsfrågorna. Dessvärre går förhandlingarna mellan EU:s justitieministrar i ämnet så sent som förra veckan trögt. Några nya medlemsländer oroas över ökande kostnader, andra drivs av en överdriven rädsla förökad överstatlighet på rättsområdet. En tredje kategori länder varnar för att en mer formaliserad EU-rätt kan hamna i konflikt med en skärpt europakonvention eller ny praxis från Europadomstolen, när det gäller vägledande domar avseende "rättvis rättegång".

Arresteringsordern är otvivelaktigt en framgång och en nödvändighet. Men arresteringsordern bör anpassas efter traditionella europeiska rättsideal - där principen om rättssäkerhet väger åtskilligt tyngre.