Regeringen måste sätta hårt mot hårt

I helgen var det återigen propalestinska manifestationer. I Stockholm markerade faktiskt en talare avstånd från Hamas (varpå tillropen dämpades) men på andra håll i Sverige har folkmordsramsan ”From the river to the sea…” skanderats med full entusiasm. Liksom i många andra europeiska städer.

I London, där de antisemitiska hatbrotten nu ökat med 1350 procent jämfört med samma veckor förra året, demonstrerade uppskattningsvis hundratusen Palestinasympatisörer i helgen. Distinktioner och moraliska kategorier går inte att göra i ett sådan fall, de försvinner i själva massan av människor. Men vad alla vet även om alla inte vill säga det högt, är att ingen jude med självbevarelsedrift står med kippa i närheten av något sådant.

Hamas skickade nyligen ut ett officiellt tack för all solidaritet som visats dem under helgens demonstrationer i västliga städer.

Men det har förstås varit mer än bara manifestationer. På amerikanska universitet har motbjudande scener utspelats; i ett fall jagade man bokstavligen efter judiska studenter. I Ryssland stormade en mobb en flygplats och letade igenom ett israeliskt plan i jakt på judar, varpå åtminstone en ”misstänkt” släpades i väg mot okänt öde. I Tyskland har allvarliga sammandrabbningar skett mellan polis och islamister/propalestinier. Hamas uppmanar alla demonstranter i väst att öka trycket.

I Frankrike och Tyskland har regeringarna dock reagerat. President Emmanuel Macron blev tidigare förnedrad då han deklarerade att Hamas-sympatiserande manifestationer var förbjudna, och centrala Paris snabbt fylldes av precis detta. För några dagar sedan aviserade han en dramatisk kursändring i landets migrationspolitik.

Går lagförslaget igenom kommer radikala personer att granskas noga och i de fall de bedöms vara farliga och inte vara franska medborgare, omedelbart deporteras. Med omedelbart menas omedelbart. Man kommer inte att bry sig om Europakonventionen om mänskliga rättigheter i det här avseendet. Inrikesminister Gérard Darmanin förklarar att fransk säkerhet går före konventioner.

En hel del kan komma i gungning. Om ett litet land som Holland eller Sverige struntar i Europakonventionen ställs landet i fråga inför press. Om Frankrike gör det är det i stället Europakonventionen som är illa ute. Men det där får vi se, det blir nog förhandlingar.

I Tyskland, Europas snällaste land i konkurrens med Sverige, har förbundskansler Olaf Scholz deklarerat att ”Vi måste i stor skala deportera dem som inte har någon rätt att stanna i Tyskland…Vi måste deportera mer och fortare” (fritt översatt).

Det är ord och inga visor. Men de antisemitiska immigranterna i Tyskland har sedan den sjunde oktober passerat en röd linje. Tyskland tolererar allt men inte att landets judar hotas, det är undantaget som bekräftar regeln. Och det är precis vad som har hänt.

Ja, det är Mellanösternimporterad antisemitism. Vi har överträtt punkten där det inte bara är löjligt utan orättfärdigt att hävda något annat. Och Sverige är ett antisemitiskt ansatt land - som ett resultat av att ha haft Europas mest liberala migrationspolitik.

Så vad gör den svenska regeringen? Man ger Judiska Centralrådet tio miljoner så att säkerheten vid skolor och synagogor skall kunna höjas.

Det är på gränsen till hånfullt. För det första skall inte några svenska medborgare behöva hoppas på pengar för att kunna köpa sig säkerhet. Staten ansvarar för trygghet i alla lägen och i alla situationer. Det är en statlig kärnuppgift. För det andra skrapar man bara på ytan av problemet och det vet alla.

Molnen drar ihop sig snabbt nu. Det vi såg i Ryssland var sannolikt inte den sista incident att påminna om forna pogromer. Snart kommer israelisk militär vara tvunget att bomba sig igenom det sjukhus som Hamas upprättat som mänsklig sköld över sitt underjordiska högkvarter. Det kommer bli en propagandistisk nytändning för islamismen med följdverkningar på torg och gator i väst. Judar kommer att vara i fara.

De som inte är svenska medborgare och ger uttryck för antisemitism bör utvisas. Och de bör utvisas löpande och effektivt. Regeringen måste visa att man förstår situationens allvar och anstränga sig för att skapa de juridiska och tekniska formerna för en sådan process. Om inte annat är signalvärdet viktigt. Hittills har folkmordsskanderarna inte sett minsta tecken på annat än att de äger det offentliga rummet.

Vi vet dessutom att Sverige är ett tacksamt mål för påverkansoperationer i sådana här ärenden. Illasinnade krafter vet precis var de skall blåsa för att få hatiska eldar att flamma upp. Regeringen får inte vara så naiv att den tror att tio miljoner till Judiska Centralrådet kommer att ändra sakernas tillstånd. När detta skrivs evakueras ett tjugotal judiska skolor runt om i Paris på grund av bombhot. Det kommer att bli värre än vad det är nu.